Humlor(Bombinae), underfamilj bland bina (Apidae). Humlorna är klumpigt byggda steklar med tät, ofta brokig hårbeklädnad och upp till 20 mm lång tunga, lämplig att suga nektar med. Bakskenbenen är hos icke snyltande arter omvandlade till organ för pollensamling, och humlorna är viktiga pollinerare, bland annat för klöver.

Boet byggs ofta i marken av en övervintrande, befruktad hona; drottningen. De första kullarna består av små arbetare, sterila honor, som övertar näringssökandet och bobyggandet, så att drottningen kan ägna sig åt äggläggning. Sommargenerationens större honor kan själva lägga obefruktade ägg, som alla utvecklas till hannar och saknar gadd. Dessa parar sig med ett fåtal sent kläckta, stora honor, som övervintrar och grundar nästa års samhällen. Alla övriga individer dör på hösten. Antalet humlor i ett samhälle kan nå upp till 400.

De samhällsbildande arterna i Sverige tillhör alla släktet Bombus, och allmänna över hela landet är bl a den till färgen mycket variabla åkerhumlan (B. agrorum) och stenhumlan (B. lapidarius), som är svart med röd bakkroppsspets. De vanliga svart- och gulmönstrade tillhör flera arter. Snylt- eller gökhumlorna (Psithyrus) har inga egna bon utan smusslar sig in hos vanliga humlor, där de lägger sina ägg och där larverna växer upp. De har inga arbetare och saknar pollenkorgar på benen. deras färgteckning liknar ofta värdhumlans.

Humlor anses ha den egenheten att de - med hänsyn till kroppens omfång och vingarnas ringa storlek - inte skall kunna flyga. Men det skiter humlan i - den flyger ändå!