Vad som händer i kroppen

Den egna kroppen (immunsystemet) angriper myelinskidorna, vilka är till för att skydda nerverna och "hålla reda på" nervimpulserna. Ledningen av nervimpulser i nervfibrer med skadat myelin är nyckfull. Den kan gå långsamt, gripa över på andra nervbanor eller tom mångdubblas. Myelinskadan ger symptom av uttröttbarhet, vilket kan påverka rörligheten. Skador på vakenhetscentrum, som är lokaliserat i hjärnstammen ger också trötthet men även sömnstörningar. MS ger en symtombild som, även med objektiv mätning av nervledningshastigheten, är mer variabel från dag till dag än någon annan sjukdom i det centrala nervsystemet.
     Hos Ms-sjuka uppkommer ständigt, ofta flera gånger i månaden, inflammationer i den vita substansen i ryggmärgen och hjärnan, vilka kan följas med magnetkamera. Varje ny inflammationshärd kvarstår någon till några månader.
     MS medför skador i det centrala nervsystemet, till stor del i hjärnans vita substans. Nervskidorna intill hålrummet (sidoventriklarna) och den vita substansen utsätts för immunsystemets attack. Det bildas då grå områden där nervskidor ger upphov till funktionsstörningar. Vid MS attackeras nervfibrernas höljen av vita inflammatoriska blodkroppsceller. På bilder från magnetkameraundersökningar syns de inflammatoriska härdarna som utbredda fläckar.

Magnetkamerabild Magnetkamerabild av en 43-årig kvinna med MS. Bilden visar flera partier i hjärnan med förstörd nervvävnad, plack (bildens vita fläckar).
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ett felreglerat immunsystem som normalt skall skydda oss mot infektioner känner av någon okänd anledning igen nervfibrer och attackerar dessa.
     Inflammationen hamnar inte var som helst, den söker sig till hjärnan. Transplantationsgener, som reglerar immunförsvaret har också inflytande på sjukdomen. Hos MS-patienter har man hittat ett ökat antal T-celler och antikroppsproducerande celler.
     Det finns celler som på sin yta har presentationsmolekyler, speciella äggviteämnen som fångar upp antigener och binder dem till sig. Detta ger det trimolekylära komplexet, bestående av den vita blodkroppens igenkänningsmolekyl, antigenen och presentationsmolekylen. Får man en sådan igenkänning stimuleras lymfocyten att börja växa eller bilda signalmolekyler, som kan ge upphov till en inflammation.
     En alldeles speciell sorts T-cellsreceptor är starkt överrepresenterad i ryggmärgsvätskan hos MS-patienter. På senare år har forskarna visat att olika typer av signalmolekyler sk cytokiner bildas. Dessa kan öka eller dämpa en inflammation. En del av de MS-behandlingar som är på väg bygger på att blockera de skadliga cytokinerna.

Inflammation i centrala nervsystemet
Myelinet är mycket känsligt för inflammation. Det kan till och med skadas av en svullnad i en vävnad i närheten. I MS-härdar (plack), men också runt kärl och ibland i hjärnhinnorna finns mindre mängder lymfocyter. Den första början till ett plack är en inflammation och ett angrepp på myelinet runt en liten ven. Senare lokaliserar sig placken till hålrummen i hjärnan där de följer stora vener som går parallellt med ventrikelväggen ("hålrummsväggen") samt de som går vinkelrätt mot dessa.
     Runt kärlen finns en "barriär" för äggviteämnen mellan blod och hjärna, men i MS-plack finns ofta en kronisk skada på barriären vilket gör att äggviteämnen kan passera från blodet till placken.
     Vid MS finns ofta förhöjda värden av immunglobuliner i ryggvätskan, vilket kommer av att det från plack, som innehåller inflammationsceller i den MS-sjukes centrala nervsystem, sipprar ut immunglobuliner i ryggvätskan. Man har fastställt att immunglobulinet i ryggvätskan är av typ IgG. (Hjärnan och ... .MS, av O.A. s. 8) Det finns flera andra sjukdomar där man får förhöjd koncentration immunglobuliner i ryggvätskan bl.a. vissa fall av akut hjärnhinneinflammation och andra skador i hjärnan, fast då alltid övergående. Hos en MS-sjuk stannar immunglobulinerna kvar i ryggvätskan livet ut även om inflammationscellernas antal normaliseras när sjukdomen övergår i progressiv form.
     Vid infektioner hos friska människor kan man i regel fastställa vad de bildade antikropparna är riktade mot dvs bakterier, virus eller svamp, men hos MS-patienter har man aldrig lyckats fastställa vad merparten av immunglobulinet i ryggvätskan är riktat mot. Några har man dock hittat, det är dels mot ett eller flera virus inom grupperna herpes och barnsjukdomarna, dels mot proteiner i myelinet. Även T-celler i ryggvätskan hos MS är reaktiv både mot virus och mot myelinproteiner. Immunglobulinet som finns i likvor (ryggvätskan) är identiskt med det immunglobulin som finns i hjärnan, där koncentrationen är störst i plackens randområden.
     Flera studier har visat små skillnader mellan de olika placken, vilket antyder att olika virus ligger bakom olika plack. Fyndet av förhöjda immunglobuliner i likvor har länge varit ett viktigt diagnostiskt test när det gäller att fastställa MS, men numera finns det även många andra förklaringar till detta än MS.

<<SYMTOM | STARTSIDA | VAD SOM HÄNDER I KROPPEN | KAN INFEKTIONER UTLÖSA MS?>>