Det finns inget specifikt test för MS-diagnoseri utan man har genom tiderna
använt sig av olika kriterier bl.a. Schumacherkriterierna från 1965. De
baserades endast på kliniska fakta, men man ansåg inte att det
räckte med magnetkamerabilder och ryggvätskeprov, för mellan
analysmetoden och bilden finns en människa som tolkar och då ges plats
för en viss osäkerhet. Därför bestämde man sig för
att göra om kriterierna.
1983 drogs riktlinjer för MS-diagnostik av en kommitté ledd av dr Poser - de
sk Poserkriterierna. Fakta som skall stämma in på den sjuke och
undersökningar som skall göras enligt Poserkriterierna:
- typisk ålder 15-45 år
- typiskt förlopp: minst två skov
- objektiva symtom från minst två delar av centrala nervsystemet genom
neurologisk undersökning
- förhöjd mängd immunglobuliner i ryggmärgsvätskan
- undersökning med magnetkamera
- andra neurologiska sjukdomar kan uteslutas
Ett starkt stöd för diagnosen är påvisandet av
förändringar i ryggvätskan. De avvikelser som ses vid MS är
en lätt ökad mononukleär cellhalt. Eftersom 95% av MS-patienterna
har oligoklonala IgG-band i likvor bör frånvaro av sådana leda
till att andra diagnoser än MS skall övervägas. (Läkart.
11 -96 s. 1015, Reflex 2 -95 s. 11)
Magnetkameraundersökning av hjärnan (MRT) är till stor hjälp
vid diagnoseri och det var i början av 1980-talet som MRT kom att bli en av
hörnpelarna i diagnostiken av MS. Men trots detta skall man inte
förlita sig helt på MRT, för även om den har hög
känslighet när det gäller MS-plack ser alla likadana ut och
förändringarna är inte heller specifika för MS. Liknande
förändringar kan ses vid flera andra sjukdomstillstånd i centrala
nervsystemet och även hos friska individer över 50 år. Med
hjälp av MRT har man sett att det sker många fler
förändringar i hjärnan hos en MS-patient än vad symtomen
oftast uppvisar, den kan även användas till att bedöma risken
för opticus neurit patienter att utveckla klinisk MS och för att
välja ut patienter som skall erbjudas MS-behandling. Vid MS har MRT
hittills huvudsakligen använts för att påvisa förekomst av
plack och analys av dessa avseende lokalisation och antal.
MRT eller magnettomografi är en tämligen ny teknik och i diagnostiken
ligger dess tyngdpunkt vid att hos en viss patient se sjukdomens progress.
Ännu ett nytt hjälpmedel i diagnostiken är på väg
nämligen magnetresonansspektroskopi (MRS), med vilken man också hoppas
kunna få mer kunskaper om de biokemiska förändringarna vid MS.
(Läkart. 11 -96 s. 1015-1016)
Laboratoriemässigt kan man spåra den immunologiska processen i
centrala nervsystemet genom prov på ryggvätskan. Där mäter
man främst IgG, men även IgM och IgA är av ett visst intresse.
Förhöjt värde av IgM i form av oligoklonala band har
föreslagits som en tidig indikator på begynnande MS och IgA bildas
främst vid virusinfektioner i centrala nervsystemet.
En felaktig diagnos får stora konsekvenser. Förutom de etiska
aspekterna så kan felet få den konsekvensen att en annan, kanske
behandlingsbar, sjukdom blir odiagnosticerad. (Läkart. 12 -96 s. 1136-1139)