Den wallenbergska investoraffären är en av huvudparterna i den socialdemokratiska återuppbyggnadspolitiken i Sydafrika. Sydafrika styrs sedan Apartheidsystemets sammanbrott av ANC - ett parti med marxistisk (kommunistisk) grundideologi. Partiet styr med egen absolut majoritet i det sydafrikanska parlamentet. En del märkliga lagar har stiftats under senare år i Sydafrika.

Flera expropriationsförordningar har i ett slag givit den politiska makten de potentiella förutsättningarna för att ta kontrollen över all privat jord i landet. Redan har hundratals vita jordbrukare berövats sina farmer och i vissa fall sina liv i mystiska överfall när staten inte kommit över egendomarna tillräckligt snabbt. Även minoritetsfolket zulu har utsatts för expropriationer i stor skala.

Staten har med hjälp av expropriations- och jordlagar stadfäst rätten att ge en mycket låg ersättning till innehavarna av jord som ska exproprieras. Flera stora vinfarmer har beslagtagits och ersatts endast med 1/3 av sitt marknadsvärde. Enligt jordbruksdepartementets löften skulle den på detta sätt exproprierade jorden delas ut till svarta småbrukare eller jordlösa lantarbetare.

Flera avslöjanden har gjorts som visar att så ofta inte är fallet. Stora jordenheter har bibehållits och delats ut till lokala eller nationella partibossar inom ANC, eller till deras släktingar. INKATA som stått bakom flera av avslöjandena har utsatts för repressalier som arresteringar, bombattentat och kidnappningar. De politiska fångarnas antal ökar i fängelserna, samtidigt som både det politiskt relaterade och orelaterade våldet ökar. Antalet våldtäkter är det högst registrerade i världen med 10-30 st/minut. Ett mord sker var fjärde minut.

Turister drabbas i allt större utsträckning och utländska företag drar sig för att investera i landet på grund av fruktan för sina anställdas säkerhet. I det läget väljer Wallenbergsfären att gå in i Sydafrika. Varför? Svaret är att Socialdemokraterna till varje pris vill hjälpa till att rädda den instabila regimen i Johannesburg. Wallenbergarna är de enda som kan uppbringa de summor som investeringarna i Sydafrika innebär, förutom staten. De lockas av den potentiella marknad som det underexploaterade Sydafrika innebär.

Under apartheidtiden rullade miljarderna ur svenska skattebetalares fickor via SIDA och mellanhänder i London och Amsterdam till det marxistiska ANC i Sydafrika. Sverige var näst Sovjetunionen den enskilt största bidragsgivaren i Europa. Nu är det inte längre opportunt att bolla med skattebetalarnas pengar på samma sätt som tidigare, varför Persson och hans kumpaner vänder sig till de svenska kapitalisterna med löfte om hög avkastning på investerade kronor eller dollar.

De tycks ha nappat, i alla fall Investor. Persson kan inte åse hur den marxistiska paradisregimen misslyckas. Allt skulle ju bli så bra då den svarta ursprungsbefolkningen tog över sitt eget land. Verkligheten är emellertid så opålitlig att den inte överensstämmer med den drömbild av Sydafrika som målats upp av vänsterliberala regimer utomlands. Desperat har han försökt övertyga storföretagen om att Sydafrika är "framtiden".

När nio JAS-flygplan pålurades regeringen i Johannesburg till den svindlande summan av 45 miljarder svenska kronor bröts isen. Nu har representanter för det svenska näringslivet åkt ned till Sydafrika för att förhandla om att spendera 100-200 miljarder svenska kronor i en så kallad motköpskampanj. Dvs, sydafrikanerna har varit så förbaskat vänliga att köpa svensk flygindustris mest misslyckade produkt någonsin och i gengäld lovar svenskarna att investera. Optimistiska bedömare talar om att svensk know-how och mer påtagligt industribyggande ska ge 5.000 nya jobb i Sydafrika (och oanade vinster för de svenska företagen).

Känns mönstret igen? När storföretag, oavsett nationalitet, ser vinstmöjligheter spelar det ingen roll om eventuella handelspartners är kommunistiska hel- eller halvdiktaturer. Exemplet Kina förskräcker. Den interna kritiken i Sydafrika bl.a. från kyrkohåll har varit hård. Charity Majiza, generalsekreterare i det sydafrikanska kyrkorådet, säger apropå JAS-köret: "vi behöver inte vapen, vi behöver sociala förbättringar, skolor, vägar, sjukvård och mindre brottslighet".

Följande större företag ingår i regeringen Persons sydafrikasatsning: Electrolux, Lesjöfors, Irenco, Bimkemi, Radius, ABB, Volvo och SAAB. Även EU stödjer det marxistiska Sydafrika genom tyllfrihet på Sydafrikanska produkter.

M L

Pg: 467 37 16 - 9