Hur det är, hur det kan bli med värderingarna i en demokrati. Demokratin ar död! Krafttag mot stökiga ungdomar på Fältet! Ge barnen en ordentlig skola! ... Tre rubriker från dagens tidning. Men.. men - hur ofta vi ändå inte hört mantrat "Vi har världens bästa skola"? Har vi inte hört om "krafttag mot rasism och främlingsfientlighet"? Hur ofta sägs det ändå inte att Sverige är en förebild med världens bästa demokrati, med världens mest framstående yttrandefrihet och offentlighet?

Utan mygel. Heidenstams dikt Sverige innehåller en kraftfull poetisk bild, "Brinn Österstjärna genom junikvällen!" Aldrig blir jag oberörd. I nationalpoetens anda kan vi börja med att värdera svenskt. Vi har länge haft en högtstående kultur med nordiska rättsuppfattningar, konst- och musiktraditioner.

Kriterier för vad som är rätt och gott och vackert saknas inte. Vi saknar däremot självständigt tänkande medborgare, som inte tror att allt som trycks i tidningar är intressant - om ens sant. Är massmedias och domstolars agerande kring Karolina Matti-affären rätt? Var är sanningen när sanningen tystas ned med lagar, som ingen svensk har bett om att få lyda under?

Varför alla dessa förbud som syftar till att hindra det svenska folket att komma till tals? Uttalanden, hur befängda de än är, skall kunna diskuteras. Om man inte ens på universiteten får ha fri samhällsdebatt, vart är vi då på väg? Vi har faktiskt sedan länge passerat årtalet 1984 enligt George Orwells tideräkning. Universitetens pedagogik domineras av korvstoppning med politiskt korrekta dogmer.

Likriktning, som utgör kärnan i fascismen, känns som en stor klump i halsen - en press som jag själv upplevt som en ung juridikstuderande. Ibland skulle man ha velat ropa ut "Stopp! Det är ju Sverige vi lever i!" men man känner sig inte särskilt välkommen med sina protester, särskilt då den liberaI-kommunistiska hejaklacken bland studerande dominerar. Även majoriteten av lärarkåren är smygsocialister, socialliberaler eller så håller de tyst av taktiska skäl - man skall ju tänka på karriären...

Detta är en strategi, som de styrande använder för att binda folkets motstånd till händer och fötter. Demokratin är vad vi gör det till, tillsammans. Demokratin och freden är något som skall kunna försvaras! Vid behov genom polisens ingripande. Ty vad är en demokrati utan fria media, utan fria åsikter? Vad som debatteras skall Inte kunna avgöras av gatans pöbel, lika lite som "liberala" proffstyckare, eller klåparna på regeringskansliet.

Men vad gör polisen? Anta att du får en skruvmejsel genom lungan och skallen söndersparkad av ett gäng invandrade "kickers", drivandes fram, misshandlandes alla som råkar komma i vägen? Eller om du eller dina barn utsätts för politiskt våld i en demokrati? Ja, vad händer? Sjukvården gör sitt, polisen gör en brottsplatsundersökning, ibland knappt värd namnet - "man har ju ingenting att gå på ändå"...

Undrar om det vore sak samma om det gällde Mehmet - i Sverige! En omständighet som faktiskt försvårar polisens arbete är att den som utsätts för misshandel eller våldtäkt befinner sig i ett affektfullt tillstånd. Få är det förunnat att kunna hålla huvudet kallt, och att trots de smärtsamma sinnesförnimmelserna, chocken och förnedringen exakt kunna registrera, minnas och senare återberätta signalementen på gärningsmannen, kroppsbyggnad, klädsel och speciella kännetecken. Har polisen brist på pengar?

Att polisen inte gör så mycket för att skydda den vanliga svensken/svenskan är ett välkänt faktum - dessutom bekräftat av polismän själva på fältet. Å andra sidan kan man väl tänka sig att förstå poliserna, resurserna deras dras ju ned hela tiden. Undrar bara varifrån pengarna för att driva ett fåtal "nassar" över länsgränserna kommer? Ett exempel på detta är konserten i Brottby, som aldrig blev av, och där man brutalt arresterade hundratals arrangemangsdeltagare.

Polisstyrkan uppgick nästan till två hundra, på bekostnad av vad då? Dessutom, vad hade polisen där att skaffa överhuvudtaget? Inget brott begicks innan kravallpolisen självmant provocerade fram brottet våldsamt upplopp. Själv har jag alltid trott att detta inte ingår i den svenska polisens arbetssätt - att provocera fram en brottslig gärning för att sedan kunna gripa "den misstänkte". Nej, polisen skall se till att Lag o Rätt råder.

I själva verket blev poliserna själva skyldiga till tjänstefel, alternativt grovt tjänstefel, genom att störa ett medborgarmöte (se 2 kap. regeringsformen, paragraferna 1, 12 och 14 samt 20 kap. I§ brottsbalken). Lägg då märke till att ingen bland vår fina ombudsmannakår ens så mycket som hostar när orättvisan eller åsiktsregistreringen drabbar de nationella. Det är ju rent av löjligt! Äter dessa människor mat? Andas de luft?

Känt är dessutom att polisen hade informerat antirasisterna (sic!) kvällen innan den väntade aktionen. (Så då vet du, svensk, vart du skall vända dig till för att få hjälp!) Därtill kan man ifrågasätta varför motsvarande våldsamma upplopp (t.ex. den I maj i år ooooo [VILKET ÅR DÅ? / OMAR.] ooooo i Malmö) inte föranleder några massingripanden av hundratals deltagare.

Vänster terroristernas attacker är ändå kallblodigt planlagda - inte sådana spontana yttringar av vanmakt och misströstan som i Brottby. Nej, låt polisen förblöda, men AFA blir icke ens föremål för åtal! Från någon högre ort ges ordern "Let my people go!" Vid t.ex. fallet Brottby hade polisen ett "öppet" samarbete med de samhällsomstörtande elementen - så som bekräftats av en konstapel i en DN-intervju dagen efter händelserna.

Bevakning av stora sportevenemang tar miljoner i anspråk, samtidigt som bestar som Thomas Quick går fria hur länge som helst. Detta kallas fint för prioritering - frågan är bara vem det är som prioriterar. Är det Moster Anna, kanske? Frågar man en enskild polisman på fältet, hör man ett diplomatiskt svar: "Jag har ingen åsikt. I tjänsten får jag inte ha åsikter; fråga dem som har makten". (Vem har makten?) Det vore väl rimligt i Sverige att vi svenskar äntligen fick makten över prioriteringsfrågorna.

Vi nationalister är inte farliga. Huliganismen har helt andra förtecken. Politikerna hatar friheten Är någon ovanligt medveten om sina demokratiska rättigheter i Sverige - räcker det inte med hets eller förtal för att tysta ned denna - så finns det att ta - ja, att ösa - ur samhällets grumliga bottensats pyttesmå maskerade banditer med grova kängor och baseballträn, som gärna ställer upp för grovjobbet. Politiskt våld har i alla tider i de flesta samhällen utövats mot dem som vågat komma med progressiva och skapande idéer. S.k. antirasistpropaganda betraktas idag som fridlyst och politiskt korrekt.

Och ändå är det som så att de s.k. antirasistgrupperna ofta fungerar som upplysningscentraler för att uppvigla huliganer mot fredliga oliktänkande. Samtidigt angriper de. och deras stödtrupper (de etablerade politiska partierna) det demokratiska systemets fundament: friheten att tänka självständigt, att Ifrågasätta. Autonoma grupper, AFA, syndikalister och andra. våldsverkare döljer sina ansikten, har inga medlemsregister, och ledarna har ibland skyddade identiteter med de s.k. statsmakternas (läs: kommunisternas) välsignelse.

Dessa våldsverkare skyddas av vår antidemokratiska politikerklass. I många fall anses dessa grupper kunna kvittera ut finansiellt stöd från stat eller kommun. Än motiveras stödet i antirasismens namn, än betecknas stödet som ett kulturbidrag (många AFA-föreningar är officiellt kulturföreningar) eller bidrag till - hör och häpna - fritidsverksamhet. Demokrati och jämlikhet? Etablissemanget talar om demokrati och jämlikhet. På deras villkor. T.o.m. politiskt våld utövas mot alla dem som vågar ifrågasätta dogmerna. I frågor som rör massinvandringen eller yttrandefriheten tycks jorden fortfarande vara platt.

Den som ifrågasätter förklaras sakna mänsklig inlevelseförmåga. Normalt räcker det med massmediala häxprocesser (ex. Sven-Olle, Ekholm-Friedman, Sandberg) med följder som till exempel omplacering och avskedande. Stämpling som nasse eller svin. Men vi svenskar är inga nassar. (Små spargrisar har vi ändå.) Sällan har samhället behövt tillgripa sådana metoder som i Brottby, där polisen spelade bödlar och f ö. agerade som drägg mot försvarslösa civila.

Det lär ha funnits bland mötesdeltagarna en gravid kvinna, som på grund av all uppståndelse fick förtidiga födslovärkar och bad om hjälp, men polisen slog dövörat till hennes bön. Lagstiftningen missgynnar svenskar i förhållande till invandrare. Ett mönster har alltmer kunnat urskiljas: att människor som kommit till Sverige som flyktingar - verkliga sådana eller föregivna, utan dokument, utan identitet - går i bräschen i försöken att här tysta meningsmotståndare.

Det finns en kader av proffstyckare, ombudsmän och "flyktingadvokater" (Fonseca, Wadstein, Alonzo, Baksi), alla betalda med skattemedel - och inte en enda svensk! Hur tystar man ned ett folk? Genom att använda gamla, sedan länge förlegade, men väl inarbetade klyschor - genom att stämpla folk som rasist, fascist, eller bara en patriot - detta räcker nog i de flesta fallen till en omplacering eller annan "lämplig" åtgärd på den ifrågavarande personens arbetsplats.

Hetsparagraferna Hets mot folkgrupp-paragraferna - en lagstiftning som härstammar från för oss fullständigt främmande - och antidemokratiska - rättskällor, syftar till att förtrycka landets urfolk. Svenskarna själva får ju inte längre ens äran av att vara en folkgrupp i sitt eget land! (så som vi hört av mogulerna själva, "de som har makten" - se M. Sjölins artikel i BGE 2/98 s. 8), och därför ej heller kan förvänta sig kunna åtnjuta något skydd mot etniska förolämpningar.

Men är du kritisk till massinvandringen, eller råkar gilla de gamla svenska runskrifterna, riskerar du bli åthutad av politiker- eller juristpatrasket. Råkar man för ovanlighetens skull avancera så långt som till herr fiskalens eller fru advokatens bord, riskerar man bli dissekerad p.g.a.. sina sunda, svenska attityder och hamna i en fel korg - oj, vem var det nu som var brottsoffer och behöver skyddstillsyn, vem var det som var "rasist" och befann sig på fel plats på fel tid ...? Man får väl skylla sig själv om man som tjej visar sina kvinnliga former, och ve den som delar ut politisk propaganda i en demokrati!

Det är ju rena rama skämtet, att man som straff för grov misshandel med en punkterad lunga och skador på perifera nerver som följd, mäter två veckors fängelse och lite böter. (Dessutom är risken att bli gripen synnerligen liten.) Utan att tala om alla dessa våldtäktsmål, vilkas behandling är en stort skam för hela den svenska juristkåren. Som en SD:are kräver jag starkare och ändrad polisorganisation, samt helt nya prioriteringsföreskrifter. Till att börja med!

Det rätt och skäl icke är, det kan icke heller vara lag; för de skäl som lagen haver med sig, gillas hon. Domarreglerna p. 9

Seppo Tavi. 45 år. Jur. kand.

Pg: 467 37 16 - 9

För ett rättvist Sverige