Invandrare och brottsligheten

Av Vávra Suk

Mycket av den litteratur som offentliggörs om invandring och om brottslighet undviker systematiskt att berätta hur stor invandrarbrottsligheten är. Dessutom skiljer rätts-väsendet bara på svenskt och utländskt medborgarskap vilket gör det än svårare att ta reda på de verkliga siffrorna.

Den mest aktuella bok som finns på området är skriven av Hanns von Hofer och heter Brottsligheten i Europa, utgiven 1998 av Studentlitteratur. Men även här finns många fakta undanhållna.

Utlänningars lagföringsfrekvens

Hofer konstaterar till exempel att år 1993 var risken att en person med minst en utländsk förälder skulle bli lagförd (dvs. dömd) drygt 1,5 till 2 gånger så hög som för en svensk. Den största risken, 3,2 gånger, hade utländska medborgare födda i Sverige i åldrarna 30 till 49 år. Dock är det inte säkert att man skulle få samma siffror om man även visste hur många som kommer undan.

Hofer hävdar samtidigt att medborgare från de nordiska länderna (med undantag för Finland) och från Västeuropa, Nordamerika och Australien har lika låg lagföringsfrekvens som svenska medborgare. Han finner också att medborgare från Afrika och Sydamerika har hög lagföringsfrekvens vilket dock enligt honom utgör ett relatit litet antal fall. Hur "litet" anger han dock inte.

Men hur stor är då risken att en utomeuropé lagförs? Denna självklara fråga får inget svar i denna skrift, så låt oss därför ta reda på det själva!

Antalet utomeuropéer i Sverige

Invandrarverkets broschyr "På tal om…" säger oss att Sverige 1997 hade en befolkning på 8 848 000 personer, varav 572 421 var födda i något annat land i Europa (utom Turkiet, Albanien och Bulgarien), Nordamerika eller Australien, och 381 810 personer i övriga länder. Av alla utrikesfödda var alltså 40 procent utomeuropéer (om man räknar nordamerikaner och australiensare som européer, vilket inte alltid behöver stämma).

Men för att kunna göra en jämförelse med Hofers statistik vill vi ha reda på hur stor del som hade utländsk bakgrund, dvs. åtminstone en förälder född utomlands. 1997 var enligt broschyren 954 000 personer födda utomlands och 726 000 födda i Sverige med minst en utländsk förälder. Tillsammans blir det 1 680 000. Som en parantes kan här nämnas att 441 000 av dessa var mellan 0 och 18 år gamla, vilket utgör fler än vart fjärde barn i Sverige.

40 procent av alla utrikes födda är alltså utomeuropéer. Om vi antar att samma sak gäller för personer med invandrarbakgrund (minst en förälder född utomlands), får vi att antalet med utomeuropeisk bakgrund 1997 var 0,4 ´ 1 680 000 = 672 000 personer.

Slutligen får vi alltså att befolkningen 1997 bestod av 81,0% svenskar och 19,0% med invandrarbakgrund, varav 11,4% europeisk och 7,6% utomeuropeisk bakgrund.

Utlänningars andel i brottsligheten

Nu använder vi detta på Hofers data. Av 1 000 personer är 810 svenskar och 190 har invandrarbakgrund, varav 114 med europeisk och 76 med utomeuropeisk bakgrund. Om svenskarna exempelvis döms för 810 brott kommer de med invandrarbakgrund att dömas för 380 brott eftersom de har dubbelt så hög brottslighet per person. Men 60% av dessa har europeisk bakgrund och därför samma brottslighet som svenskarna. Européerna kommer alltså bara att dömas för 114 av dessa 380 brott. Resten, 266 brott, kommer att tillfalla  de med utomeuropeisk bakgrund. Detta ger dem en brottsbenägenhet på 266/76 = 3,5 gånger svenskarnas.

En person med utomeuropeisk bakgrund blir alltså lagförd i genomsnitt 3,5 gånger oftare än en svensk.

Våldsbrottsligheten störst

Men vad betyder detta? 3,5 gånger är visserligen mycket, men det motsvarar ändå inte riktigt den bild av invandrarbrottsligheten man får när man är ute på stan. En anledning är att dessa siffror gäller all brottslighet. Hofer konstaterar till exempel att våld är vanligare bland unga invandrare än bland unga svenskar. Speciellt vad gäller lagföringar för de grövsta våldsbrotten var de med utländsk bakgrund (inklusive ej bosatta i Sverige) starkt över-representerade med 56% av alla våldtäkter (inklusive försök), 53% av rånen och 50% av alla mord och dråp.

Men även en och samma brottsrubricering som till exempel misshandel kan beskriva helt olika typer av situationer och händelser. Vi kan ju inte så här i efterhand se vem som dömts för misshandel för att ha utdelat ett slag på krogen då hans flickvän blivit antastad och vem som gått ute på stan tillsammans med ett stort gäng och valt ut oskyldiga offer. Vi kan bara säga att det bland unga invandrare i Stockholm är 3 till 4 gånger vanligare att hamna på ungdomshem.

Trots detta visar statistiken att brottsligheten för andra generationens invandrare (dvs. födda i Sverige) inte är högre än den första generationens, vilket är fallet i de flesta andra länder, utan snäppet lägre.

Brottsökningen beror på invandringen

Framför allt när man betraktar de grövsta brotten ser vi att invandrarna är starkt överrepresenterade. Av alla polisanmälda våldtäkter (inkl. försök) från 1986 till 1990 misstänktes utländska medborgare i 4,3 fler fall än vad som är deras andel i befolkningen och de som redan hade fått medborgarskap var överrepresenterade med en faktor på 1,9. Hofer skriver också i sin bok att ökningen av grövre brott (med strängare påföljd än böter) sedan mitten av 1960-talet huvudsakligen kan tillskrivas den "ickesvenska" befolkningen (dvs. ej födda med svenskt medborgarskap).

Statistiken visar också att risken för att en utländsk medborgare i Sverige skall lagföras för de grövsta våldsbrotten är 2 promille på ett år. Två av tusen kommer alltså att lagföras för dessa grova brott på bara ett år, trots att så många brott förblir ouppklarade!

Orsaker till invandrarbrottsligheten

I sin bok för Hofer en diskussion om orsakerna till invandrarnas brottslighet, där han bl. a. tar upp diskrimineringen och rasismen som en av orsakerna. Han utelämnar dock konsekvent begrepp som nationell solidaritet, trygga rötter och känslan av att höra hemma någonstans. Dessa har inte bara enligt nationalister största betydelse för brottsligheten.

Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi, citeras i boken där han bland annat menar att kulturkonflikt måste avfärdas som förklaring, då invandrare även är överrepresenterade i våldtäkter mot helt okända kvinnor. Enligt honom kan då kulturkonflikt inte föreligga.

Sådana resonemang visar i alla fall för mig väldigt klart att vi med dagens samhällsordning inte kan hoppas på att få veta invandringens verkliga kostnader och få orsakerna till den höga brottsligheten belysta. Men det är ju klart, skulle man titta på fakta och våga dra slutsatser ur dessa så skulle ju mångkulturen inte te sig lika fantastisk längre.