"Ni kommer att respektera mig på ett eller annat sätt"

Måndagen den 10 april hade en pjäs premiär på Unga Studion i Göteborg. Namnet på pjäsen är Corpus Christi och är skriven av dramatikern Terrence McNally. Polisen i Göteborg anser att det behövs bevakning av arrangemanget. Varför? Därför att Jesus i pjäsen framställs som otvetydigt homosexuell. I pjäsen är han förflyttad till 50-talets Texas och den följer honom från dopet till korsfästelsen. Där emellan skildras bl.a. en tonårsförälskelse i Judas.

En homosexuell Jesus kan vara lättare att ta till sig, säger producenten Daniel Schwarz-Szpigler i Svenska Dagbladet den 5.4. Teater gör man för att skapa debatt. Vi vill framhäva homosexuallitet som något positivt och vänder oss till alla, inte minst ungdomar, säger samma person lite längre fram i artikeln.

Förra året hade vi Elisabeth Ohlsons fotoutställning Ecce Homo som väckte upprörda känslor, och på vissa håll kravaller, för det sätt som Jesus, apostlarna och Johannes Döparen fram-ställdes på.

Är det fler än jag som tycker att det är något som inte stämmer? Att det rimmar väldigt illa med olika homosexuella rörelsers och debattörers krav på respekt och likaberättigande?

Här utmanar man kristna människors innersta känslor och gör en grotesk och provocerande omtolkning av evangeliernas skildring av Jesu jordiska liv. Jesus är ju inte vem som helst i den kristna tron utan det inkarnerade Ordet, Kristus, Guds son som full-bordar det frälsningsverk som Fadern har gett honom i uppdrag att utföra.

Den gudomliga uppenbarelsens höjdpunkt och medelpunkten för människornas tro (Vatikankonciliets konstitution om den gudomliga uppenbarelsen). Detta är vad miljoner människor tror och det tycker representanter för gayrörelsen att man kan nonchalera och trampa på för att "skapa debatt" och flytta fram sina positioneroch få respekt. Debatt lyckas man nog skapa men frågan är om inte denna typ av beteende får motsatt effekt.

Att folk blir upprörda och vänder sig ifrån dem. Dessutom undrar man hur en grupp som kräver respekt för egen del rent logiskt kan få detta att gå ihop med att kränka en annan grupp.

Det är samma logiska kullerbytta som en del invandrar företrädare gör sig skyldiga till när de påstår sig ha flytt från våld och förtryck men sedan visar sig vara beredda att utöva just detta mot svenska kritiker av den förda invandringspolitiken.

Dessa förmenas yttrande och mötesfrihet under parollen "bekämpa rasismen". Grundlagen sätts ur spel utan att man kan prestera några som helst bevis för sitt påstående.

Detta accepteras okritiskt av etablissemanget och blir sedan officiell politik. Fördumningen i den svenska debatten är svårartad. En av förklaringarna till ett detta skett är att man lyckats ge begrepp och ord en ny innebörd. Man har gradvis utvidgat eller förskjutit innebörden av ett visst begrepp så att det kommit att betyda något helt annat än det ursprungliga och ibland blivit helt meningslöst.

Ovan nämndes rasism, ett annat ord är demokrati.

Tidskriften Blågula frågor ger i marsnumret för i år ett utmärkt exempel på hur begreppet "demokrati" har perverterats: "Demokrati" avser inte längre att folkmajoritetens vilja ska råda, att beslut ska fattas efter att företrädare för olika åsikter fått komma till tals och alla argument i möjligaste mån kommit fram.

Nej, "demokrati" i den nya tappningen betyder helt enkelt att en viss bestämd politik ska bedrivas. Nämligen den som man själv tycker är bäst.

Eftersom man själv alltså är demokrat måste den som tycker annorlunda vara antidemokrat. Mot anitdemokrater kan det inte vara fel att ta i. I själva verket kanske man blir en bättre demokrat, destohårdare tag man förespråkar mot antidemokrater.

Det säger sig också självt, att med antidemokrater behöver man inte samtala. Det kan vara direkt olämpligt, då man annars riskerar att legitimera dem.

Med andra ord: det pågår just en galenskap i megaformat. Vi lever alla mitt i den. Det sker här i Sverige, just nu."      

Blågula frågor 1/00 sid. 6

Exemplen på begrepp som urholkats och förvanskats skulle kunna mångfaldigats. Men det är kanske intressantare att identifiera vilka dessa ordförstörare är. Det krävs inge längre erfarenhet från det politiska lilvet för att man, utan att darra på manschetten, ska kunna peka ut de skyldiga: extremvänstern.

Tidigare var deras språkbruk begränsat till deras egna kretsar.

Vad som skett under 90-talet är att deras perversa språkbruk vunnit acceptans inom makt och media. Detta visar vilket oerhört stort inflytande de utövat i Sverige de senaste decennierna.

Genom att använda ordet "antirasism" på ett ohederligt sätt har man skaffat sig en hävstång för att ta sig in i media och där etablera sig som experter och debattörer. Sin nyvunna position har de sedan använt till att bekämpa polititska motståndare, undergräva fri och rättigheter, desinformera, kräva respekt för sina ideer och minoriteter av olika slag.

Vi har alltså bevittnat en politisk vindkantring, vilket förklarar att åsikter och värderingar som var helt accepterade för några decennier sedan i dag betraktas som extrema. Allt detta har skett utan att etablerade partier och debattörer fattat någonting.

Tvärs om så har man varit angelägen om att haka på alla trender och jippon som emanerar från extremvänsterns tankesmeddja.

Civilkurage har åter igen visat sig vara en bristvara i vårt arma fosterland. Resultatet har blivit ett sjukt samhälle. En demokratur med styrd åsiktsbildning istället för fri åsiktsbildning. Ett samhälle där konformism är ett ideal och där kritiska frågor och självständigt tänkande uppfattas som ett hot och stundom bekämpas intensivt.

Ett land där ursprungsbefolkningen hunsas och förnedras och nu även med stöd av lagstiftningen diskrimineras. Ett folk som får höra att de inte har någon historia och att deras traditioner och sedvänjor i den mån de överhuvudtaget existerar inte är värda att bevaras. Ett nedtryckt folk som genom media fått lära sig att tiga och hålla käft, om man inte tycker exakt som etablissemanget. Ett folk som fått höra att det är häftigt att betala skatt som makteliten sedan kan spendera på att dölja effekterna av de mångkulturella projektet. Ett folk som utmålas som rasistiskt och främlingsfientligt för att makthavarna skall slippa erkänna att de är dumma i huvudet och släppt in hundratusenatals invandrare i landet som inte har asylskäl och aldrig kommer att få ett jobb.

Ett samhälle där makt och media inte kan skilja på godhet och snällhet och därför inte vågar ställa krav på invandrare.

Ett rike med en riksdag och ett lagutskott vars ordförande deltagit i störningsaktioner mot Sverigedemokraternas valmöte i Västerås, augusti -98. Således ett attentat mot grundlagen.

Således ett sjukt samhälle med selektivt seende där t.ex. inte ett brott i sig är intressant utan det intressanta är vem som är gärningsman respektive offer. Där våld i sig inte är förkastligt utan blir det endast om förövaren har en viss åsikt.

Allt detta visar att makt och media är beredda att gå mycket långt för att bevara sin hegemoni. Vägen till frihet går via valurnan; i samma ögonblick som en betydande del av folket säger ifrån måste etablissemanget ta hänsyn till detta. Det behövs inte så väldigt stora procenttal för att de skall få stora skälvan. Medborgaransvar kan inte delegeras. För att få en förändring till stånd krävs en stark organisation, mycket arbete,  mycket pengar och mycket vilja. Den enda nationella organisationen av betydelse är Sverigedemokraterna.

Utan ett starkt SD, ingen seger. Det finns inga genvägar, en stark organisation måste till. Detta är inte någon annans ansvar, det är ditt ansvar. Det är inte Ni som skall rädda Sverige, det är Vi som skall göra det tillsammans!

Tomas Johansson

Ordförande SD Stockholms stad