STRUKTURANPASSNINGS
FISKENYTT
Nr 1/02 21 Februari 2002 Upplaga: 189

Redaktör: Hans Båge Fisk, Fridolfs Affär, Arild
Tel/fax: +46-(0)42 34 65 46 Mobåttel: 0708-446315
Mail: hans.bage@swipnet.se
Nätutläggning: http://home.swipnet.se/hans_bage (hans_bage)
Fiskförsäljning: Ring Björn: 0708-876377 eller 346471
Recept och priser finns i nätlänken + gamla nummer!

 

Strukturanpassning

Nu skall svenska fisket strukturanpassas med EU-medel igen. Strukturanpassning betyder bl.a. att man ska modernisera fiskeflottan på ett sådant vis att den anpassas till fiskresurserna. Senast man försökte var 1995 – 2000. Då gav man cirka 90 % av moderniseringsdelen (cirka 100 miljoner kronor) till stora trålare från Bohuslän som genast satte igång med att fiska upp all fisken.

Nu skall man försöka igen och för att det ska gå bättre denna gång jobbar jag just nu med strukturanpassning i stället för fiske. Mitt förslag är att 90% av stödet denna gång går till små båtar i Sverige utanför Bohuslän. På så sätt uppnås en bättre regional balans, vilket är ett av målen för nuvarande stödperiod 2000-2006.

Det finns också EU-pengar till "anpassning av fiskeansträngningen", vilka kan användas till att anpassa dom bohusländska trålarna till att inte anstränga sig så mycket. Annat som ska stödas är "skydd och utveckling av akvatiska resurser". Här uppmanar jag vindkraftsbolagen att söka stöd för uppförandet av kraftverk på bankarna ute till havs så att fisken får några lugna områden att koppla av i om stressen blir för stor på andra ställen.

Tjuvfisket fortsätter

Swensons pågar har blivit av med garn utanför Höganäs och kapten Wallin utanför Svanshall. Båda ställena ligger mer än 5 sjömil innanför trålgränsen. Det rör sig här om stora båtar som uppehåller sig långt in på förbjudet vatten, kör långsamt under flera timmar och är väl synliga på radar. Att Kustbevakningen låter detta fortsätta år efter år kan, som jag ser det, bara ha 2 möjliga förklaringar (för det är väl inte så att dom är rädda för att ingripa?):

Finns det nån som har andra förklaringar så hör gärna av er.

Våren är här!

3 maskrosor har slagit ut nedanför Webers, primulan blommar i mammas trädgård och Alice har en snödroppe i knopp. Dessutom fiskar Björn stenbit för fullt.

 

Arilds fiskbörs:

Torsksäsong?

Det borde nu vara högsäsong för torskfisket, men Arilds fiskbörs har varit tillknäppt en längre tid. Jag håller på att strukturanpassa mig och Björn har försökt fiska torsk i Mölle. Han fick ca 100 kg/dag i mellandagarna, men sedan blev det mest vitling. Nu är han tillbaka i Arild så titta ner på hamnen. Torsk och vitling får han och också någon spätta och sjötunga. Rockor och pigghaj har gett lite extra krydda till fångsten. Krabba och hummer har han också lovat + stenbit! Ring Björn på 0708-876377 eller 346471.

Sune är också på gästspel i Arild och han fiskar sill.

Själv har jag salt sill och kokta, frysta krabbor på lager ännu.

Föreningen För Fiskets Filosofi (4F) har blivit en kulturell och social instutition i Arild. Senast kunde vi hälsa nya krögarparet på Strand välkomna.

Webers, fredagar, 18:00 är vad som gäller.

Ekonomi & politik:

Som Fiskenytt förutspådde gick det under 2001 först utför för den svenska ekonomin (i alla fall på börsen) och sen uppåt igen. För i år tror Fiskenytt på fortsatt uppgång för "världsekonomin". Bakgrunden är att Bushmannen väntas öppna nya marknader runt om i världen. Efter Afganistan väntar nya dominobrickor. Pakistan, Irak, Somalia... den som lever får se. För alla dom som lever i eller utanför marknadens marginaler blir det väl ungefär som förut, det blir till att bita ihop och se glad ut!

Förslag till skarvproblematikens tillrättalagande

Storskarven, eller ålakråkan som vi säger, är på många ställen ett gissel för fisket. Skarven dyker ned till näten och äter upp eller sargar fisken. På 80-talet hade vi stora problem under sillafisket, då skarvarna kom i tusental, dök ned och länsade garnen från sill. Dom jobbade då tillsammans med fiskmåsarna. Så fort vi satt garnen på morgonen letade måsarna upp våra röda bojar. Sen cirklade dom runt i luften ovanför tills skarvflockarna fick syn på dom och kom flygande från Väderön. Sen dök skarvarna ner och plockade varsin sill och återvände till ytan för att svälja den. Där väntade måsarna som genast attackerade och slet sillen ur näbben på skarvarna som fick dyka ned efter nästa. Det var ett våldsamt flaxande och skrikande runt våra garnlänkar. Numera äter sälarna upp sillen innan måsar och skarvar dyker upp och ned, så tji får dom.

Mitt förslag till lösning på skarvproblemet är följande:

Gör ett snitt framtill på skarven och skär ut brösten. Gillar ni lever så tag ut den också. Putsa av hinnor och fett och skär allt i cm-breda skivor. Lägg i en skål tillsammans med grovsalt i 3 timmar. Skölj av och koka upp i lite vatten. Häll av vattnet. Av denna behandling dras blod och transmak ut ur köttet. Stek sedan köttet i olivolja och kryddor (t.ex. Sambal Oelek) tills det får fin färg. Obs, salta inte, köttet är tillräckligt salt av förbehandlingen. När köttet kallnat är det ypperligt som snacks till fredagsölen, men passar också bra i en gryta eller varför inte pyttipanna!

Resten av köttet, t.ex låren, är lite segare och passar bättre att koka till en viltgryta.

Ålakråka kan inhandlas av närmaste kustfiskare.

 

Insändare:

Först ut är ännu en gång Ragnhild från Norrland med en tillbakablick på tiden när Arild hade snurrevadsbåtar. Inge, en av PÅGANA, kommer fortfarande ner till hamnen för att kolla fångsten medan Filip har gett sig av till sällare fiskevatten. Där har han förmodligen sällskap av Nisse på damcykeln som också hade snurrebåt på den tiden det begav sig.

NU HAR PÅGANA KOMMET ILANN !

Det så många gånger efterlängtade ljudet - donk, poff, donk, poff - hördes ute från havet och i nordväst kunde man skymta lanternorna. "Pågana", det var Filip och Inge. De fiskade yrkesmässigt med byns enda större fiskebåt som fiskade på djupare vatten längre ut. Dock inte vid Bohuslän och Gilleleje!.På den tiden fiskade var och en bara i "sina" vatten. Det fanns inte heller några "gästfiskare" i Skälderviken.

Nu vallfärdade alla som hade möjlighet ner till hamnen för att beskåda dagens fångst. Så lyftes luckan i båtens mitt bort och några man hjälpte till att hala upp lådorna ut båtens inre. Lådorna var riktigt gedigna trälådor och med handtag på kortsidorna. I dessa handtag fäste så den som stod nere i lastrummet det rep som nertill var grenat till två och dessa två tampar var i sin tur försedda med järnkrokar. (Inget mekaniskt som kunde börja krångla). Så langades lådorna upp på "storabro" med lyft och vrid, vrid och lyft. Dagens Yrkesinspektion skulle ha kreverat vid blotta hörsägen.. Fiskaffärens skåpbil lastades full med fisklådor och körde de några hundra metrarna upp till fiskaffärens kylrum för förvaring till nästa dags försäljning och distribution.

Så här lyckligt gick det i allmänhet - men - vädrets makter är nyckfulla vid havet. Ibland kunde det blåsa upp till storm innan pojkarna hann iland. Oron spred sig i byn. Hur ska de gå för pågana? De måtte väl inte ha hänt nåt? Inget fiskebåtsdunk hördes och inga lanternor kunde skönjas ut i nordväst så långt allas ögon nådde. De flesta i byn hade nu, väl påpälsade, samlats nere vid hamnen och med oro i röst och blick hjälptes man åt att spana efter livstecken från pågana. Väntan kunde bli lång och full av oroliga spekulationer. Ruffen fick bli det tillhåll där man för en stund kunde skydda sig mot väder och vind. Någon kom in och meddelade att :"Nu har jag sett en lanterna!" Glädjen blev stor - men kortvarig. Ingen annan kunde skåda något livstecken. Ibland kan man kanske önska så mycket att man kan se det man önskar.?

MEN SÅ - LJUDET, ljudet från en båt!!! Tala om musik..... Jubel och lättnad inne i ruffen och bland dem som stod ute vid hamnen och spanade. ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN , pågana hade klarat både sig och båten. Att det hade blivit magert med fångsten tror jag inte att någon över huvud taget hade någon kommentar om.

Det kustnära fisket sköttes av andra i byn, med mindre båtar och de flesta utan motor. Man rodde ut i kvällningen och "satte". Garnen fick stå över natten och tidigt nästa morgon var det dags att ro ut och "dra". De fiskar eller skaldjur som var för små att ta iland kastades helt enkelt tillbaks i sjön för att få stå på tillväxt. De var med denna fångstmetod helt oskadda. Jag talar här om husbehovsfiske men där ev. överskott såldes, antingen direkt vid hamnen som idag eller till fiskaffären. Garnen hängdes upp i "stelegången" för att rensas från tång och få torka. Sedan togs de hem på en "klöe" för att vid behov bödas. Nu återstod "bara" att stena garnen snyggt i tråget och så var de färdiga för nästa fisketur. Dessa garn var ofta hemmabundna. Vinterkvällar före TV´s tid var det vanligt att karlarnas handarbete bestod i att "binga garn".

Mitt påhopp på Macdonalds har också föranlett några reaktioner:

Hej Hasse,

läste just ditt mail och bara en liten rättelse betr
hokin ( då jag råkar känna till det från " old days " .
hokin kommer i filletblock från framförallt
landfabriker i Argentina och New Zealand. Den landas
från lokala trålare ( fryst eller färsk ) som fiskar
den som " direktfiske ".

Espersen använder ca 90 % torsk i sina McFish
produkter , resten är baserat från alaskan pollock
och hoki. I Europa är den baserad på nästan
uteslutande torskråvara med undantag av ett fåtal
länder som tex Schweiz.

Coco

Det lät ju bättre än när Ronald MacDonald själv förklarade. Junkfood var tydligen inte heller riktigt korrekt uttryckt:

Hej, store høvding.

MacDonalds ær inte junkfood, æven om du har rætt
om att fisken åkt før långt. Det ær bra mat.

Vi hørs, Lasse

Så kommer det en liten reträtt från min vanliga kategoriska ståndpunkt:

För övrigt anser jag att trålfiske bör förbjudas i de fall fångsten kan ske med fiskemetoder som inte förstör miljö och fiskhabitat.

Vid allt trålfiske bogseras en nätstrut efter båten som går med full gas under hela fisket. Trålfisket gör alltså av med stora mängder dieselolja som subventioneras med skattemedel. Föutom att det är dålig (samhälls-) ekonomi bidrar det till luftföroreningar och växthuseffekt. Utan skattesubventionen av bränslet skulle det inte gå ekonomiskt att fiska ut resurserna på det sätt som görs idag. "Skrapfisket" efter småfisk för foderframställning skulle stoppa i morgon om subventionerna drogs in.

Det kan emellertid vara svårt att fånga räkor, men även fisk, på stora djup och långt från land med andra metoder. Räkor fångas i Sverige av större trålare utanför västkusten där dom (räkorna alltså) lever på djup mellan 50 – 500 meter, samt inne i Gullmarsfjorden av små lokala trålare.

Räkor kan emellertid också fångas med passiva redskap som "toggegarn" och ryssjor. Toggegarn används över stora delar av Asien vid småskaligt fiske men även av större båtar i Indonesien där allt trålfiske förbjöds 1980 (se t.ex: http://www.spc.org.nc/Coastfish/News/lrf/4/erdmann.htm ).

Ryssjor används i Danmark vid fångst av små häst- och tångräkor. I Gullmarsfjorden är räktrålningen kontroversiell och här vore det mycket intressant att starta ett provfiske med garn och rusor för att utröna möjligheterna till ett miljövänligare räkfiske.