S*Windjammer's russian blue


IC S*Tavarish Gila provar att vara utekatt en liten stund.
 


Jamas visar stolt upp sig.
 


Jamas trivdes med utsikten från blomlådan på balkongen i Borlänge.
 

 

IC S*Tavarish Gila
Jamas föddes hos några kompisar på min födelsedag 1990. Kullen (en hona och en hane) föddes tidigt på morgonen och eftersom vi skulle samåka till en kattutställning fick jag se ungarna innan vi åkte. Nyfödda kattungar är så söta!
Jag hade då börjat fundera på att skaffa en hona, men inte bestämt mig för någon särskild uppfödare. Fast det skulle vara roligt med en typmässigt bra katt, så att den kunde ställas ut.
Tiden gick och jag hälsade på hos kattungarna lite då och då. Tanken på en hona växte sig starkare och Jamas verkade bli en snygging...
Men det var inte förrän i januari när en annan tänkbar köpare hörde av sig till uppfödaren som jag äntligen bestämde mig!
De första gångerna Jamas ställdes ut fick hon dela bur med Ludde. Men eftersom han inte tyckte om utställningar fick hon i fortsättningen klara sig på egen hand. Och det gjorde hon bra! Hon blev tvåa i Årets Ryss 1991.

Jamas fick två kullar med en hane och en hona i varje. Hon var en duktig mamma och tog väl hand om sina ungar. Den andra kullen föddes med kejsarsnitt och sedan lyckades hon inte bli dräktig igen.
När hon fick livmoderinflammation våren 1995 beslutade jag att kastrera henne.

När Amigo (hanen i första kullen) hastigt avled i juli 1995 blev ägarna förtvivlade. Hur skulle de klara sig utan katt?
Jag hade redan funderat på att hitta ett nytt hem åt Jamas, eftersom hon inte kom överens med Puma (abessinier). Jag sa det till dem, men att de borde vänta några veckor med att bestämma sig. Dagen efter ringde de igen och sa att de ville ha henne nu på en gång!
Hon stortrivdes som ensamkatt! Men efter ett år upptäcktes en tumör på ena bakbenet. Jamas bodde i Uppsala så hon undersöktes av en tumörexpert på Veterinärhögskolan. Elakartad, kan inte opereras, var domen. Hon fick stora cortisondoser och tumören gick tillbaka! Alla var lika förvånade! Hur är det möjligt?
Men så kom det en tumör till ... Jamas blev välkänd hos veterinärerna. Än en gång backade tumören, men nästa gång kom det flera samtidigt.
Hon var trots det pigg och glad tills en morgon då hon inte orkade komma och hälsa. Den 6 mars 1997 avlivades hon och lämnades till Veterinärhögskolan för studier.
 

 
© Katarina Wolffram 1999-2000. Om du inte ser några knappar till vänster - klicka här.