SIMEN 1 ÅR

Kära Simen,

Grattis på 1-årsdagen din. Det är inte klokt vad fort tiden går. Det känns som igår att jag åkte in till förlossningen. Jag minns så väl hur vi stod på nyårsafton och min mage var så stor så stor. Då visste jag att det bara var dagar kvar tills du skulle komma. Jag var jätteförkyld också och nyårsdagen då hade jag tappat rösten helt, så när du kom 3 januari då var det en tyst förlossning. Skönt tyckte din pappa.

Året som gått har vart underbart. Din storebror Alexander slutade på dagis för att vara hemma med oss, och "hjälpa" mig att ta hand om dig. Från första stunden var du ett lugnt och harmoniskt barn. Du låg och tittade på världen och var nöjd med det. Jag kunne lägga dig ner på golvet eller i vaggen och du somnade själv. Du kunne ligga i timmar och bara titta på vad storebror hade för sig. När du var drygt 5 månader då satt du, och var fortfarande like nöjd med att observera. Jag tänker ofta på Tjuren Ferdinand när jag tittar på dig. Du värkar vara lika nöjd och harmonisk som honom.

Trots ditt lugna sätt så vet du vad du vill. Finns det mat i närheten eller på gång då skriks det tills du får in det i munnen. Du är väldigt matglad och det har aldrig vart svårt att få i dig mat. När du började få mat med lite bitar i då åt du satte i halsen, hostade det upp och svalde igen. Du ger dig inte i första taget när det är något du vill. Om Alexander stänger vägen för dig så du inte skall komma åt hans leksaker då kryper du först åt det ena hållet, sedan åt det andra och så kan du hålla på i evigheter. Det brukar bli Alexander som tröttnar först. Din envishet tror jag har gjort att du lärde dig saker lite tidigare än din bror. Du började krypa när du var 8 månader och gå när du var 11 1/2 månad.

Du pillar och utforskar allt. Jag blir galen ibland. Vissa dagar känns det som om jag inte säger annat än: -Nej Simen, ajaj Simen. Du öppnar alla lådor, pillar på allt du kan komma åt. Julgranen var väldigt rolig, det var inte många minuterna den fick stå i fred.

Klättra är något annat som du tycker är kul. En dag hittade jag dig på fönsterbredan i vardagsrummet. Du hade haft av dig strumporna och hade då fått fäste med fötterna mot skinnfåtöljen. Så trots att du är ett lugnt barn så är det endå full fart.

Glad är du nästan alltid. Det gick lång tid innan jag hörde dig gråta, nästan så jag trodde det var något fel. På Öppna Förskolan kommenterar alla hur glad du jämt är.

Hoppas ditt nästa år blir fyllt av lika många upplevelser och framsteg, och att vi får det lika roligt som vi har haft det ditt första år.

Älskar dig lilla vän,

Kram från Mamma