Astronomi

 

Välkommen till det intressanta ämnet astronomi

 

I alla tider tider har människan fascinerats av rymden och alla har vi väl någon gång undrat vad som finns där ute. Hur stort universum är är omöjligt att förstå. Det mest utmärkande för universum är dess tomhet. Här och där i denna tomhet ligger en system av stjärnor, gas och stoft som vi kallar galaxer. Vår egen galax kallas för vintergatan och innehåller omkring hundra miljoner stjärnor. Vintergatan är kanske en av hundra miljoner galaxer. Det ger en bild av hur stort universum är.

Historia

När började då människan intresserar sig av astronomi. Sedan urminnestider har människan funderat över stjärnhimmeln. Solen, månen, stjärnor, planeter, kometer och meteorer har varit förknippade med under, mysterier och fruktan. Så småningom började människan studerar stjärnhimmeln på ett mera vetenskapligt sätt. Stenringarna i Stonehenge i Storbritannien har ordnats så att de markerade solens och månens upp och nedgång vid bestämda tider på året de är mellan 2200 och 1600 f Kr. i det gamla Egypten gjorde astronomerna noggranna observationer av  stjärnornas positioner.  Men av de gamla civilationerna var det trots allt grekerna som gjorde de mest betydande framstegen inom astronomin.

     Den förste som gjorde en beräkning av universums storlek var Archimedes. En annan grekisk vetenskapsman var Pythagoras som levde 500 fKr mest känd för Pythagoras sats om beräkning av rätvinkliga trianglar vilket skapade trigonometrin vilket är viktigt i astronomin. Pythagoras lade också fram den felaktiga teorin om att jorden är universums medelpunkt den geocentriska universumteorin. Denna teori fick stöd av Aristoteles. Denna geocentriska teori förblev allmänt accepterade världsbilden ända fram till medeltiden då Nikolaus Kopernikus lade fram teorin om att jorden kretsar runt solen.

Den Heliocentriska modellen 

Från 600-talet fram till 1400-talet gjordes inga större framsteg inom astronomin Aristoteles världsbild var den som gällde främst inom kyrkan .Den stora revolutionen inom astronomin inträffade på 1500-talet och igångsattes av Nikolaus Kopernikus. Han hävdade att jorden inte var universums medelpunkt utan att den och de andra planeterna kretsade runt solen. Han fick stark kritik för sina åsikter av kyrkan som ansåg att hans åsikter var moraliskt felaktiga. Efter Kopernikus död var det främst tre astronomer som framträdde i rampljuset Tycho Brahe, Galileo Galilei och Johannes Kepler. Mellan 1560 och 1640 fick deras arbete stor betydelse för astronomins framsteg. Tycho Brahe är mest känd för sina detaljrika observationer och han sammanställde ett stort antal planetkartor. Galileo är mest känd för att han var den förste som använder ett teleskop i sina observationer. Tack vare teleskopet kunde han avslöja tusentals stjärnor som inte var synliga för blotta ögat.

 Johannes Kepler avslöjade med hjälp av den information som Tycho Brahe hade samlat in att planeter bland dem jorden inte rör sig i cirkelrunda banor utan i elliptiska banor. Han skapade tre lagar om planetrörelser. Tack vare dessa tre lagar kunde man skapa en skalmodell av solsystemet och även planeternas omloppsbanor kunde beräknas. Tack vare dessa lagar kunde den engelske vetenskapsmannen Isaac Newton utveckla sina gravitationsteorier. Isaac Newton anses vara en av de största vetenskapsmän som levat. Han förklarade att alla planeterna och solen, roterar runt sin gemensamma tyngdpunkt och inte kring solens centrum. Newton kunde också beräkna jorden, och andra planeters sluthastigheter. Jorden har sluthastigheten  39 600 km/h. Han la fram en matematisk modell av planeternas rörelse, med  gravitationen som den styrande kraften. 

När Einstein la fram sin relativitetsteori fick vetenskapen en ny syn på astronomin. I sin allmänna realitivitetsteori betraktar han gravitationen, inte som en kraft som växelverkar genom tomma rymden mellan olika kroppar, som Newton beskrev gravitationen, utan som en skenbar kraft som uppstår därför att rymden kröker sig i närvaro av materia. Med den allmänna realitivitetsteorin menas att ljusstråle avböjs nära en massiv kropp. Denna avböjning observerades första gången 1919 vid en solförmörkelse. 

Solsystemet 

I vårt solsystem finns det nio planeter  med Pluto. Planeterna närmast solen är jordlika planeter medan Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunusoch heliuär gasformiga planeter. Av alla dessa planeter finns det ingen planet som fascinerat människan som Mars. Sitt namn har den fått efter guden Mars. Dess starkt orangefärgade glans gör den lätt igenkännbar på natthimlen, därför kallas den för den röda planeten. Det beror på att Mars yta består av rost. Temperaturen kan vid gynnsamma tillfällen stiga till 10 plusgrader. Vid polarkanterna sjunker temperaturen ner till 120 minusgrader. Mars har två  små månar Phobos & Deimos. En annan planet som förundrat oss är Saturnus med sina ringar. Saturnus är den näst största planeten 800ggr större än jorden. Ringarna består av mängder av små isklumpar som rör sig fritt runt Saturnus. Planeten består nästan bara av väte om. 

Andra företeelse i solsystemet är kometer och asteroidbältet. Kometernas fasta beståndsdel  består av stoft och is. När kometen närmar sig solen förångas isen och ger upphov till diffust hölje runt kärnan koman. När kometen kommer ännu närmare solen sveps gasen iväg bort från solen och bildar kometens svans. Astroidbältet finns mellan Mars och Jupiter och består av hundratusentals små himlakroppar med en storlek av en kilometer eller större.  Meteoriter är mindre än asteroider. Märks när de kommer in i jordatmosfären. Meteoriter härrör från asteroiderna. 

Vintergatan

Vintergatan är den galax som vi befinner oss i, en spiralgalax med en diameter på 1000000 ljusår (1 ljusår = 9,46 biljoner km) och en tjocklek på 3000 ljusår. Den har fyra stora spiralarmar i ett plan runt centrum, som är ett utbuktande område med en hög koncentration av stjärnor. Vi kan inte se vintergatans centrum från jorden eftersom den skyms av mängder med stoft och gaser. Vår sol befinner sig ca: 30000 ljusår från galaxens centrum. 

Om man tittar upp en klar natt mot stjärnhimmeln så kan man se ca: 3000 stjärnor. Avståndet till vår närmaste grannstjärna är 4,3 ljusår. Denna stjärna är ett system av tre stjärnor. När man titta på den syns den som en enda ljusstark stjärna. Vintergatans ålder kan man idag uppskattar till 14 till 15 miljarder år.
 

 
 
 
 

Länkar

Uppsala Astronomical Observatory

Views of the Solar System

Lund Observatory WWW Home Page

NASA

Naturhistoriska riksmuseet astronomi

 
 


 hem

Webbdesign: Tomas Karlsson

22-Nov-2003 2003