Politisk, ekonomisk och social organisation

Inka samhället styrdes av en ensam härskare i toppen, den så kallade Inkan. Riket var uppdelat i fyra huvuddelar där varje del styrdes av en underledare. Under dem så var det ett stort antal tjänstemän som löd under sina härskare på allt lägre nivåer. På så sätt kunde man snabbt sprida sina order över hela riket. Inkans fru ( drottningen) var under hela 1400 - 1500 talet hans egen syster. Inkan Pachacuti gjorde soldyrkan obligatorisk.

En administration upprättades för att övervaka skatteindrivningen och dagsverken. Det var med hjälp av detta som man byggde alla imponerande byggnader, vägar, murar och broar m.m. Huvudstaden Cuzco var byggd som en fyrkant och man fick bara vistas i den del av staden som representerade den landsdel man kom ifrån.

Disciplinen i riket upprätthölls dels genom militärmakt, religion men framför allt genom relationen mellan härskare och undersåte som ett ömsesidigt förpliktande utbyte. Den ökande lyxen under de sista inkahärskarna berodde på de enormt rika silvergruvorna. Från alla provinserna strömmade rikedomar in till herreklassen, medan hela deras kultur spreds över enorma områden. Det fanns sägner som sa att Inkariket var Eldorado, "guldlandet" och när spanjorerna övertog området så beslagtog de en mängd olika guldföremål, på så vis besannades sägnen.

Materiell kultur

Inkafolkets materiella kultur byggde på tvåtusenåriga andinska traditioner. Kulturen var som en isolerad värld i den andiska bergskedjan, man har sagt att denna miljö, utan farbara floder, med öken och obrukbara bergstoppar, var den minst lämpliga för att skapa en civilisation, men inkafolket trotsade svårigheterna och skapade ett av de högst belägna bebodda områdena på jorden.

Tamdjur

Inka hade fler tamdjur än något annat förcolumbiskt indianfolk (lama, alpacka, hund, marsvin, anka).. Lamadjuret var för värdefullt för att offras - det var ovärderligt som lastdjur, det gav ull och dess gödsel användes som bränsle i de karga bergstrakterna, där knappast någon växtlighet fanns

Jordbruk och föda

Det intensiva jordbruket har lämnat outplåniga spår i Andernas berg. På de branta bergssluttningarna byggde man jordbruksterasser som var omsorgsfullt uppbyggda av sten och med bevattningskanaler som kunde vara milslånga. Med hjälp av fotplog och hacka odlade inkafolket mer än 40 grödor, så variationen på mat var mycket stor.

Basfödan var rotknölar, potatis som odlades i höglänta områden. Till rotknölarna kom ett sädesslag, kvinoa eller peruanskt ris, som växte på låga bergssluttningar. Man odlade också majs på dalgångarnas sidor, i lä för vind och snö. Inkastaten främjade majsodling, eftersom majsen innehöll mycket energi och var lätt att förvara. En tredjedel av de framodlade råvarorna gick till Inkan, en tredjedel gick till prästerna och de återstående produkterna gick till att försörja sin egen släkt.

Från kusten kom en stor mängd matvaror, som pumpor, bondbönor, chilipeppar, avocado, frukt och framför allt bönor som fanns i olika varianter. Man åt många andra växter och lökar, bland vilka främst kan nämnas passionsblomman, söt maniok, ananas, tomat och jordnötter. De åt kött av djur som ej gick att tämja t.ex.guanaco och vikunja, men kött var inte ett vanligt inslag i kosten. En del livsmedel torkades för lagring, däribland kött till charki och potatis till chuno.Folket lärde sig också mycket tidigt att tillverka båtar av vassrör så man kunde fiska i floderna.

Kläder

Inkas kläder vävdes ursprungligen av ull från lama, alpacka och vikunja, men med tiden ökade importen av bomull från kusttrakterna. Det färggranna compi-tyget utgjorde ett viktigt värdeföremål, som kunde samlas som en förmögenhet och ges bort som ett led i olika sociala transaktioner.

Kommunikationen i landet

Rikets väl fungerande kommunikationssystem var av stor betydelse och möjliggjorde det statskontrollerade varuflödena, snabba truppförflyttningar och effektiv informationsspridning. Inka använde inte hjulet, men det skickligt konstruerade vägsystemet var väl anpassat till fotgängare och lamakaravaner; lamadjuret kan bära upp till 50 kg och färdas mellan 15-20 km per dag. Härskaren själv färdades i bärstol.

Över flodraviner byggdes hängbroar av tvinnade 40 cm tjocka repkablar. Vägstationer erbjöd skydd och förnödenheter efter lämpliga dagsetapper. Stafettbudbärarna (chaski) kunde förmedla meddelanden med en hastighet av 240 km om dagen. Dessa meddelandem förmedlades genom speciella knutsnören så kallade quipus. Inkarikets befolkning hade inget egentligt skriftspråk så att de kunde göra sig förståddda med hjälp av skrifter utan de kunde bara göra knutar av olika längd och färg på snören. På så sätt förstod mottagaren meddelandets innebörd.

Religion och ritualer

För att kunna förstå inkafolkets religion och ritaler så måste vi gå tillbaka till deras ursprung.

Det var ett litet folk i trakten av Titicasjön och väster därom mot Cuzco. Keramik och husgeråd var enkla, kulturen var fattig. I deras myter var landskapet kring huvudstaden Cuzco bara ett öde bergsland. Indianerna levde som vilda djur. De hade varken hus, åkrar eller kläder. Indianerna kände inte till ull eller bomull, grottor eller hålor var deras hem. De levde på rötter och vilda frukter. Till kläder använde de näver och löv, några i djur skinn, andra var helt nakna. Det fann inte någon rättsordning eller religion. Ingen man hade en egen kvinna som var hans egen. Detta var en myt. Men beskrivningarna bildar en bakgrund till myterna om kulturens ursprung om inkaindianernas kultur hjältar. Det heter vidare: (citat).

Det gudomliga paret satte igång att organisera allt. Människorna fick lära sig att bygga hus, odla upp mark, vattna jorden med hjälp av kanaler som vattnet rann i, spinna och väva och andra nödvändiga sysslor. .Myterna säger också att detta härskarpar inrättade en samhällsordning. Religionen kretsade kring inka hövdingens makt eftersom han och hans syster som även vart hans hustru var solgudens barn. Trosföreställningar och ceremonier visade vilken makt Inka härskaren hade och utgjorde en grund för det politiska och ekonomiska systemet hos Inkas folk. Landets tillväxt bl. a den årliga skörden vilade på härskarens ansvar genom bön och offerriter för att ha en rätt relation med gudarna. Översteprästen och Inkan var i regel släkt med varandra.

Det fanns flera gudar inom inkariket som stod under varandra i en hierarki. Den störste var skaparguden Viracocha under honom lydde solguden Inti, åskguden Illpa, mångudinnan Mamakilla, ett antal stjärngudar samt moderjord Pachamama. Det fanns ett stort antal heliga platser och föremål som lokala samhällena dyrkade. Dessa platser bestod av stenar, bergskrön eller källor. Krönikör Cobo räknar upp att det finns ca 350 sådana kult platser i närheten av Cuzco ordnade längs mer än 40 tänkta linjer (ceques). De utgick från soltemplet Coricancha. Det fanns offerplatser vid linjerna , de tillhörde en särskild (aullu). Dessa linjer omfattade hela riket med förgreningar i stort antal loka ceque - system. Det man offrade var föda, majsmjöl, kokablad, ull, kläder, snäckskal o.dyl. Det fanns även djuroffer, vid vissa viktiga tillfällen förekom det människoffer, det var oftast barn som fick sätta livet till. Det fanns vissa utvalda kvinnor som var utvalda, de var solen jungfrur och de ägnade sina liv framställa textiler och majsmjöl mm åt Inkan och solkulten. På torget i Cuzco hade man festivaler och ceremonier där det förekom offerriter. Man drack majs öl och hade rituella danser och sång. De kläder man hade på sig var färggranna dräkter och masker ackompanjerade blås och slag instrument.

Bröllopet hos inka folket

Bröllopet hos inka folket var en civil akt utan några religiösa inslag. De ansåg att en man utan hustru var en onödig lyx. De radade upp vuxna män och kvinnor i led när de hade samlat dem. Inkan eller hans representant frågade om männen hade utvalt någon kvinna, ofta efter de hade levt i ett proväktenskap. Hon togs ut ur ledet och överlämnades utan diskussioner. Om ynglingen inte hade valt någon då fick han välja någon av dem som var över, men om han var motvillig så valde myndigheterna en åt honom. När de var gifta så gick de hem till brudens föräldrar och berättade den glada nyheten och fadern fick symboliskt överlämna bruden till brudgummen som i sin tur satt en sandal på brudens högra fot, och han överlämnade gåvor till brudens familj. Sedan gick brudparet till byns myndigheter där de fick kläder för vardag och fest, ett hus och två lama djur.

Död och begravningsriter

Enligt inkafolket fanns det två orsaker till sjukdom: Synd eller trolldom. Synden rättades till genom botgöring och bikten åtföljdes av botgöringen. När man inte lyckats bota den sjuke, så isolerades han från resten av stammen på olika sätt. En del indianstammar begravde den sjuke levande. Inka-indianerna hade olika seder beroende på vilken del av riket de bodde i. I de centrala delarna begravde de liken med kläderna på och i foster ställning I Cuzco å balsamerade man sin döda härskare och begravde dem i närheten av soltemplet. Vid högtidliga tillfällen tog de ut dem för procession genom staden eller så de var hedersgäster vid någon ceremoni.

Livet efter döden

Över hela den amerikanska kontinenten hade man en tro på att det fanns ett liv efter döden. De trodde att de dödas andar kunde bege sig vidare till en övervärld eller himmel, eller till en undervärld eller helt enkelt ingenstans: I inkariket finner vi att paradiset var för de som hade uppförts sig väl medan de onda kom till ett helvete.

Dans

Inkafolket viktigaste dans var way -yaya. Den dansades på det stora torget i Cuzco inför inkan, hans familj och hans mumifierade förfäder. Det fanns också andra danser, ibland profana och ibland religiösa.

Arkitektur

Inkafolket har visat sig enormt skickliga i byggnadskonsten. De använde stora klippblock, vissa vägde flera ton, och högg dessa till oregelbundna former och utan användning av järnredskap eller murbruk har stenarna i väggarna fogats samman som ett pussel. De är fogade så tätt att man ej ens kan få in en knivblad mellan fogarna. Dessa murar är praktiskt taget oförstörbara och har klarat av århundraden av jordskalv.

En av inkakulturens mest imponerande ruiner, är Machu Picchu. Den upptäcktes inte förrän år 1912. Staden ligger på 2.500 meters höjd, på en bergskant i Anderna. Det är en befäst stad som domineras av det religiösa, Stora Torget.

Cuzco var uppbyggd som ett bräde för damspel. Det hävdas att 30.000 indianer arbetade med att bygga upp staden. Staden hade mellan 100-200.000 invånare. I centrum låg det förnämsta kvarteret där Inkan och hans släkt bodde. När spanjorerna kom till Cuzco var de förvånade. Sancho de la Hoz skrev: " Den är full av palats och där finns inga spår av fattigdom…de flesta av bostäderna är av sten och andra till hälften av sten. Det finns också många hus av tegelsten ….uppbyggda längs mycket smala gator som alla är stenlagda och har rännor av sten i mitten" Cuzco var inte bara inka-imperiets huvudstad, den var också en arkitektonisk förebild.

Hantverk och konst

Inkafolket var skickliga i konsten att göra fjäderplymer, keramik, tyger, garvat läder och guldsmedsarbeten. De var inte så intresserade av stenskulptur, men man kan hitta små alpacas som användes i religiösa ceremonier och utsmyckade stenskålar vilket visar att de var kompetenta skulptörer. Deras keramik är oftast utsmyckad med geometriska mönster i svart, vitt och rött. Men keramiken var i huvudsak funktionell, skålar och glas och ett speciellt kärl som var cylindriskt, med hög hals.

Liksom alla i Peru var Inkafolket skickliga vävare. Det var främst kvinnorna som vävde. Man vävde på vertikala vävstolar i många olika tekniker. Man använde främst lamaull men också bomull som var importerat från kusten. Kvinnorna gick alltid och spann när de var på väg någonstans ofta med ett barn på ryggen och ett lass på huvudet. Tygen dekorerades på olika sätt, antingen med vävningen eller brodering eller målning direkt på tyget efteråt. Mönstren på tygerna var mycket vackert placerade i ett symmetriskt mönster.

Man producerade en otrolig mängd tyg som främst användes för att täcka de religiösa behoven, inkans och imperiets behov. Vid fyndplatser har man hittat några gravar där de balsamerade kropparna var svepta med upp till 16 broderade tygstycken, 48 klädesplagg, 31 grova tygstycken av bomull och andra föremål.

Garvarna arbetade skinnen från huvudsakligen lamadjuren. Skinnen blev torkade för att sedan läggas i behållare med urin. Därpå bultades skinnen mjuka för att bli sandaler eller läglar.

Inkafolket var stolta över sina skickliga guldsmeder. De arbetade mest i guld, silver och koppar. Ädelmetaller var statsegendom och föremålen, ofta djur- eller människoliknande figurer användes till utsmyckning för noblessen eller till Inkans servis.

Conquistadorerna anländer

Innan de spanska conquistadorerna steg i land 1532 hade riket delats i två hälfter. Det hade uppstått en brödrafejd mellan Huayna och Atahualpa om vem som skulle ha makten i riket. Snart rådde fullt inbördeskrig som kulminerade i det blodiga slaget vid Quipan, senare kallt dödsberget. Huascars arme slogs i spillror och Huascars släkt blev avrättad. Atahualpa var nu den enda Inkan och inväntade sin fångna bror för att få ta hämnd. Spanjorernas ankomst under ledning av Pizarro kunde utnyttja dessa inre stridigheter och inkarikets storlek som var dess akilleshäl. Pizarro med hjälp av 200 man lyckades ta till fånga och avliva den dåvarande Inkan Atahualpa. När så inkarikets ledare dött så rasade hela samhället totalt. Det var slutet på det stora riket som varade i 300 år.

 KÄLLFÖRTECKNINGAR

• Atlas över mänsklighetens historia från urtid till nutid
• Nationalencyclopedien
• Internet:http:// www.skelleteå.se/utb/projekt/kalejdoskop/message/867.htm
• Amerika 1492, Den nya världen för femhundra år sedan, Emanuel Lucena Salmoral
• Bonniers världshistoria
• Incarta cyclopedien
• National geographic, 1989
• Illustrerad vetenskap, 1984

Stefan. November 1998.