Gottfried Lindemann

Gottfried Lindemann, tysk organist och tonsättare (d 1741). Verksam i Karlshamn kyrka 1719–1741 där han byggde upp en stor notsamling innehållande bland annat unika Buxtehude-kompositioner, verk som i dag föreligger i Lunds Universitetsbibliotek.

 

Lindemanns härkomst, födelse och utbildning framgår inte av källorna. Den tidigaste upp­giften rörande Lindemann hittar vi i den genealogiska databasen Family search, (2002) där Lindemann återfinns i Stettin år 1699. Han gifte sig där den 6:e februari i S:t Gertrudkyrkan med Sophia Elisabeth Harssons. Tyvärr hänvisar denna databas inte till uppgiftens källa och är därmed obekräftad.

Ett spår som inte är behandlat av tidigare forskning är Krummachers (1978) härledning av Christian Ludwig Boxbergs kantatcykel i Samling Wenster i Lund. Dessa kantater har tillhört Lindemann och enligt Krummacher borde cykeln ha tillkommit under 1703/1704. Under denna period var Boxberg verksam i tyska Görliz. Med denna kantatcykel som indicium kan vi härleda Lindemann till Görliz år 1703.

 

Den första säkra källan om Lindemann är de daterade notkopior som han gjorde i Stettin år 1713, dessa bevaras idag i Lunds universitetsbibliotek.

Mer eller mindre välgrundade hypoteser har lagts fram om vad Lindemann gjorde i Stettin och hur han utbildades. Andersson (1991) pekar på Werner Freytags antagande att Linde­mann varit Rohdeelev vilket dock endast tycks styrkas av den stora mängd Rohde-repertoar som finns bevarad. Josef Hedar (1940) skriver att Lindemann varit elev till Klingenberg. Detta motiverar han med en skrift av Fuhrmann som säger att Klingenberg varit elev till Buxte­hude och att de bevarade Buxtehudemanuskripten då skulle ha kunnat kopieras av Linde­mann om han undervisades av Klingenberg. Hedar anser sig vidare se en progressiv följd i Buxtehude-manuskriptens kopiering; de lättare canzonetterna kopierades först och sedan ökade svårighetsgraden. Enligt Hedar kan detta vara resultatet av hur styckena har använts i undervisningssyfte. Moberg skriver, möjligen efter Hedar, att Lindemann ”tydligtvis varit elev hos organisten F. G. Klingenberg” och att denne i sin tur var Buxtehude-elev (Moberg 1970 nytryck efter 1942).

Lindemann försåg sig rikligt med notmaterial under sin tid i Stettin, dels för att själv ha en repertoar att använda vid en framtida tjänst men kanske också i studiesyfte.

I de källor som rör Lindemann finns en märklig lucka mellan åren 1717 och 1719. Linde­mann har kopierat musik och daterat kopiorna mer eller mindre kontinuerligt i Stettin fram till och med år 1717 men nästa gång han lämnar spår efter sig är inte förrän han nämns i Karlshamn år 1719 i samband med tillträdandet av organisttjänsten. Att Lindemann valde just Karlshamn, menar Hedar, kan bero mer på blodsband än på profession; han förmodar att stadens hattmakare Christian Lindemann var släkt med Gottfried Lindemann och att Chris­tian kunde ha varit länk till just Karlshamn. Det finns även anledning att tro att Lindemann befunnit sig i staden en tid innan han fick sin tjänst. Tillsättandet av tjänsten gick nämligen mycket fort; den 21 oktober 1719 fördes i stadsstyrelsen på tal om att ny organist måste till­sättas och redan den 27 oktober blev Lindemann antagen som stadens nye organist. Och en knapp vecka därpå, den 2 november, kunde Lindemann presentera sig för stadens styrande, magistraten. Märkligt nog finns inga dokument där det framgår om Lindemann styrkte sin kompetens i form av någon provspelning. (Andersson 1991)

Från det att Lindemann tillträtt sin tjänst nämns han allt mindre i de samtida källorna. Under sin tid som organist var han skyldig att undervisa eleverna i skolan vid två tillfällen i veckan, onsdagar och lördagar. Vid dessa båda dagar skulle han även, åtminstone från år 1728, med skolans cantore och stadsmusikerna anordna konserter i skolan efter middagen.

Karlshamns förre organist Zacharias Tussenius begärde avsked från tjänsten 1717, samma år som Lindemann avbröt sitt notkopierande i Stettin. Kan Christian Lindemann ha meddelat Gottfried Lindemann att tjänsten var ledig och att Lindemann sedan vikarierat för Tussenius och fått sin avlöning av denne? Och var Lindemann i så fall bosatt i Karlshamn i hela två år innan han fick sin tjänst? (Andersson 1991)

Det är inte troligt att Lindemann bodde i Karlshamn åren innan han fick sin tjänst som or­ganist. Första gången Lindemann nämns i Karlshamns mantalslängd är nämligen den 3 mars 1720. Han bodde då hos köpmannen Johan Böther i kvarter Europa 22 (se vidare appendix II). Tiden mellan tillsättandet (2 november, 1719) och datumet för mantalsskrivningen kan antagas vara tillräcklig för att Lindemann skall hinna förbereda flytten och det nya medbor­garskapet. Om Lindemann bodde någon längre period under åren 1717–1720 i Karlshamn borde detta vara registrerat i den mycket noggrannt utförda mantalslängden.

Vintern 1720 skrev Lindemann tacksägelsemusik till fredsslutet mellan England och Preus­sen. Kantaten med titeln ”Der herr hat grosses an uns gethan”, är skriven för stråkar med fyrstämmig kör och två oboer och är daterad den 24 december.

Nästa vinter slöts freden mellan Sverige och tsaren i Moskva. Lindemann fick tillfälle att skriva ännu en tacksägelsekantat, ett verk med titeln ”Singet frölich Gott”. Kantaten är date­rad den 28 december 1721. Samma år fick Lindemann uppskattning genom en ”contribu­tion” från församlingen utöver sin lön om 200 daler silvermynt om året. 

Följande år får Karlshamns församling höra ännu ett verk av sin organist: ”Triumpf der Himmels fürste Sie get.” Kantaten för stråkar, horn och sopran var skriven för påsken men daterad redan den 17 mars. Under detta och följande år redovisar Lindemann utgifter för notinköp till undervisningen i skolan, vardera året på 22 daler silvermynt. Det är under denna period Lindemann flyttar in hos krögare Åke Humblegren i kvarter Asien 169.

Till Marie bebådelsedag år 1725 skriver Lindemann en kantat i litet format för flöjt, sopran och stråkar. Den är daterad den 27 januari och har titeln ”Herr, nun läst du deinen diener in friede fahren”. Det var samma år som prosten bad Lindemann att inte ”preludiera” för länge vid gudstjänsterna; han fick nämligen svårt att hinna i tid till nästa predikan borta i Asarum.

Till Kristi himmelfärdsdagen följande år skrev Lindemann det sista verk vi känner till av honom. Det är en kantat för alt och låga stråkar som jag vill klassa som det finaste i Linde­manns bevarade produktion. Verket heter ”Wo ist der liebste hingegangen“ och är skrivet den 16 maj 1726.

Det sista vi får veta om Lindemann är notisen i Karlshamns kyrkas dödbok från år 1741: ”Martii d 8 Organisten Gottfried Lindeman”. Om detta skall tolkas som dödsdag eller begrav­ningsdag är oklart eftersom förteckningen omfattar både begravningar och dödsdagar.

 

För fullständig biografi med källhänvisningar och disskusioner kring uppförandepraxiska aspekter hänvisas till: Wahlsteen, Eric: Muskens uppförandepraxis i Karlshamn under perioden 1719–1741, med särskild hänsyn till Gottfried Lindemann och Carl Gustafs kyrka, Malmö 2003.

 

 

Tillbaka till:

>> Försäljning, >> Projekt, >> Biografier