|
|
| . |
|
1997 började jag arbeta som den enda anställda för Green Forum, Miljöpartiets biståndsorganisation. Vi arbetade hårt med miljöfrågor, demokratifrågor och praktiskt biståndssamarbete med länder i Central- och Östeuropa, Afrika och Latinamerika och med det globala gröna samarbetet som började ta form. 2001 föddes mitt första barn och i och med det började pendlingen till partikansliet i Stockholm kännas övermäktig. När andra barnet kom 2003 bestämde jag mig för att börja tänka nytt. Jag hade redan ett litet konsultföretag där jag arbetade med informationshantering och utbildning vid sidan av, för att pröva på, och beslöt att satsa på det och att försöka vara så mycket som möjligt med mina barn under deras småbarnsår. Jag gick från det internationella intresset och arbetet till en väldigt liten värld, som inte är mindre viktig. Vi måste våga koppla samman de globala frågorna med regionala och lokala frågor. Där varje människa blir viktig och varje beslut. När jag 2005 blev tillfrågad om att kandidera för Miljöpartiet till region och riksdag hade jag under flera år inte varit mer än vanlig medlem i partiet. Följt debatten på avstånd, utifrån, så som de flesta väljare gör. En nyttig erfarenhet efter åren i Stockholm där närheten till information och intern partidiskussion var stor. När jag blev tillfrågad som kandidat hade jag ingen klar bild av vad jag ville med uppdraget, utom att det kändes viktigt att som egen företagare, ung kvinna och småbarnsmamma vara delaktig i politiken. Egentligen är jag ganska blyg och torgmöten är nog inte riktigt min grej. Och när journalister ringer blir jag smått skakis. Inga bra egenskaper för en politiker kanske… När miljöpartiet frågade om jag ville kandidera till region och riksdag i valet 2006 blev jag förvånad och lite stolt. Men nej - det var omöjligt. Kvinna, mellan 30-40 år. Tre små barn. Eget företag. Ekvationen var redan omöjlig som den var. Det långt mer bekväma soff-tyckandet var helt klart lockande, men så mycket förändring kommer ju inte ut av det. Därför bestämde jag mig för att ställa upp och försöka göra det på villkor som jag kan stå för och förena med den livssituation jag befinner mig i. Då tänkte jag mig en lång vår 2006, att forma mina tankar kring vad jag skulle försöka uträtta den kommande mandatperioden, om jag blev vald. Men tempot var högre än jag trott. Och ganska snart kom krav både från mig själv och omgivningen att försöka ta ställning till vad jag vill jobba för. Jag försöker hela tiden att lära, lyssna och utifrån detta formulera ståndpunkter som jag tror på. Det betyder att mina målsättningar kan ändras under resans gång, om väljare övertygar mig om att jag tänkt fel. Det betyder inte att jag är velig eller saknar ryggrad. Det betyder att jag som politiker är beredd att lyssna och vill ha en ständig dialog. Som väljare hoppas jag att Du hör av Dig till mig och berättar om vad Miljöpartiet och jag bör ha för politik - en politik jag är stolt över att ha fått förtroende att arbeta för att genomföra… Efter valet 2010 fick jag det stora förtroendet att bli gruppledare för Miljöpartiets regionfullmäktigegrupp och ordinarie ledamot i regionstyrelsen Västra Götaland.Det här är några punkter som jag tycker är särskilt viktiga: Företagarfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Det är där de flesta nya jobb kommer. En del frågor avgörs i riksdagen, andra i regionfullmäktige: Den nationella politiken är det inte lätt att rå på från regionfullmäktige i Västra Götaland, men en hel del kan göras. T ex att driva på ekologiska, etiska och sociala krav i offentlig upphandling. Om Västra Götaland kan arbeta för schyssta bananer och grundläggande arbetsvillkor även hos underleverantörer, kanske staten också kan så småningom… Och hur det än går är det bättre att försöka göra något – här och nu – än att inte göra något.Vi kan som region påverka riksdag och departement. Västra Götalandsregionen är stort. Här finns mycket att påverka. Fortfarande känns det svårt att greppa regionen och dess organisation och förstå var i allt detta som jag ska kunna sätta ner foten och säga: Stopp, här vill jag påverka. Och sedan se ett resultat. Här har jag stort stöd av vår fullmäktigegrupp – som är mina viktigaste arbetskompisar. Tillsammans är vi mer än det vi som enskilda politiker förmår vara. Under mandatperioden kommer jag att arbeta så hårt jag kan för att så mycket miljöparti-politik som möjligt ska finnas med i beslut, genomförande och uppföljning. Men jag gör det med de villkor som råder i mitt liv – att jag också vill krama mina barn, och krama dem kanske framförallt när de är sjuka, vilket de kan vara ofta och länge ibland, glädjas tillsammans med familjen över livet, krama min man och träffa mina vänner. Som ledamot i regionstyrelsen har jag för första gången i mitt liv förmånen att bli arvoderad på heltid. För första gången är MP - och jag - med och leder hälso- och sjukvård och kollektivtrafik för ca 20 procent av Sveriges befolkning. Så stort är Västra Götaland med sina 49 kommuner. Det mesta av vardagen är rolig och spännande men ibland väldigt tuff med långa dagar, där 14 timmar inte är en ovanlig längd på arbetsdagen. Någon gång ibland vill jag göra som i barnboken jag läser för min yngsta dotter - hoppa på mobiltelefonen och glömma världen utanför. Ibland måste man våga säga nej, stopp och tänka på sig själv och den lilla nära världen. Helt säkert kommer jag att misslyckas med en del, men att våga misslyckas är en förutsättning för att också kunna lyckas. Miljöpartiet och miljöpartister ska våga driva på, våga gå före. Då måste vi lämna det trygga och det invanda och våga tänka nytt. Och våga ta några smällar. Så döm oss inte för hårt när vi går på pumpen ibland. För det som är ett misslyckande idag eller kanske flummigt och svårgenomfört, kan vara en liten, liten, del i det pussel som heter framtiden. Facit har vi först efteråt. Besluten tar vi nu. All
rights reserved © Birgitta Losman
2005, 2011 |