Vilken vårsäsong det blev. Inställda matcher, domartrassel, förluster och dåligt väder som förföljde oss. Det var sannerligen inte roligt att vara Hawksspelare i maj månad, men så vände allting (nja, inte vädret förstås) i och med segern mot Göteborg och allt kändes genast mycket bättre. Synd att det inte var ytterligare någon match på våren när vi var så på gång.

Tabelläget skvallrar om att mycket fattades vad det gällde spelet på planen och kanske berodde det på alla nya spelare i truppen. Helt plötsligt fanns det många nya starka viljor och det var inte alltid de drog jämnt med varandra. Vi ordnade därför vad pressen kallade för krismöte, men som vi kallade för en samtalsstund där alla spelare fick vädra sina åsikter om spel, träning och allt mellan himmel och jord. Det visade sig vara ett lysande drag (om jag får säga det själv) och redan matchen efter kom alltså säsongens första seger. Stämningen inom ett lag är oerhört viktig i en sport som amerikansk fotboll och jag tycker att vi kommit tillrätta med diverse olikheter på ett bra sätt. Nu lägger vi allt det där bakom oss och koncentrerar oss på målet för säsongen. Ett avancemang till division ett är fortfarande inte omöjligt och spelar vi som vi gjorde mot Saints kommer det att gå vägen.

Vad som är mycket roligt att se för oss som nu har hållit på med Hawks i mer än fem år är att fler och fler vet att vi finns. De flesta Jönköpingsbor känner nu till Jönköping Hawks och det kan vi tacka media för. Vi syns alltid i lokalpressen efter matcherna och flera stora helsidesreportage med bilder har gjorts. Nu senast gjorde vi ett bejublat (nåja) framträdande i TV4 och det verkar som om hela Jönköping satt och tittade just då. Många gliringar har man fått i alla fall.

Vi hoppas nu alla att vädrets makter är med oss till hösten, så att fler kan komma och se våra hemmamatcher på Rocksjövallen. Vi lovar att vi skall spela betydligt bättre än i våras och dessutom kommer vi att jobba ännu hårdare på arrangemanget runt matcherna.

Väl mött

Jonas Nero, ordf. Hawks AFF

Höstens motståndare

Vårens matcher

Jönköping Hawks – Skövde Dukes (0-6) 6-18

Att förlora en match för att man möter ett mycket bättre lag må väl vara hänt men den här matchen borde vi ha tagit tag i från första kickoff. Slarv, bestraffningar och oskärpa ledde dock till en snöplig förlust och den regniga säsongspremiären blev därför inte den succé vi väntat oss.

Tredje gången Dukes var i anfall ledde ett par missade tacklingar till att gamle räven, Jan-Åke Plym, kunde slita sig fri på en femtio yards rush och ge Skövde ledningen med 0-6. Det var en TD som vi inte skulle ha släppt in om vi varit mer skärpta. Uppryckningen ifrån försvaret kom snart och LB Patric Ericsson tog något spel senare en interception som han avancerade hela vägen ner till endzone. 6-6 trodde vi alla men där hade vi fel. Blockering i ryggen dömdes och TD:n ogillades. Det skulle visa sig att bestraffningar, på defence men kanske allra mest på offence, skulle förstöra matchen för oss.

Vårt offence hade makalöst svårt att producera något i anfallsväg utan att flaggorna haglade över oss. Vi räknade till över 150 yards bestraffningar sammanlagt och på det sättet vinner man inga matcher. Det berodde dock inte på domarna som gjorde en godkänd insats och dessutom skall de ha tack för att de ställde upp på så kort tid. Det domarlag som skulle ha dömt (Karlskoga) ringde nämligen återbud sent på lördag kväll och det var länge oklart om matchen skulle kunna spelas över huvud taget.

Efter halvtidsvilan fortsatte slarvet att förstöra matchen för oss när Dukes returnerade en blockerad punt till TD. Vi var då bara tio man på planen eftersom bytet

strulade. Luften verkade då gå ur somliga av oss och lite senare utökade Dukes till 0-18 på deras enda riktigt bra anfall. Att vi sedan snyggade till siffrorna genom en TD av FB Rickard Lindberg får väl mest ses som värdefullt för offence självförtroende.

Bäst på planen var RB Jan-Åke Palm i Dukes (naturligtvis) och i Hawks RB Jan Ljungberg som väl var en av de få spelare i Hawks som kom undan med godkänt betyg i dag.

Uddevalla Ravens – Jönköping Hawks (16-0) 52-0

Här var det inte frågan om någonting annat än överkörning. Åtminstone inte vad det gäller andra halvlek. Faktum är att vi faktiskt var bra med i matchen med endast två TD:s underläge när vi gick till halvtidsvila, men vad som hände sedan vet nog ingen av oss. Uddevalla malde på med sitt okomplicerade men tunga spel och gjorde poäng på vartannat bollinnehav. Vi producerade å andra sidan inte en enda farlighet i hela andra halvlek. Psyket tog sig en rejäl knäck av den här matchen och den enda spelare som kunde få ett godkänt betyg var rookien Fredrik Borrman. Han spelade sin andra seriematch i hawkströjan och överglänste oss andra i både tacklingar och inställning. Mer sådant tack!

Jönköping Hawks – Carlskrona Seahawks 8-38

Ännu en match där slarv och dålig inställning fällde avgörandet. Om vi skall kunna slå Seahawks på bortaplan nu i höst vill det till att vi håller upp huvudena även om vi får en TD emot oss. De flesta lagen brukar ju tröttna mot slutet och det är då vi skall sätta in stöten. Vi är fler och bättre fysiskt tränade än något annat lag i serien och det måste vi utnyttja.

Redan i halvtid kände vi oss många som ett besegrat lag och så går det inte att spela amerikansk fotboll. All heder till Carlskrona killarna som med minimalt manskap visade oss hur viktig inställningen är när man spelar denna sport. RB Janne Ljungberg gjorde vår tröst TD i slutet av matchen och till MVP valdes CB Fredrik Borrman som går ifrån klarhet till klarhet.

Jönköping Hawks – Göteborg Saints (14-10) 36-10

Äntligen kom så säsongens första seger för Hawks och det var ett starkt lagarbete som låg till grund för triumfen. Efter tre raka förluster började psyket få sig en knäck hos många spelare men en lagträff med utvärderingar och samtal om träningar mm gav resultat. Vi har sett en helt annan

satsning och mentalitet på träningarna och söndagens möte mot Saints på den regntyngda Rocksjövallen gav de svar vi alla ville ha. Vi kan ju spela riktigt bra!

Skillnaderna mellan dagens match och förlustmatcherna var många. Quarterbacken (QB:n) Per Enqvist hade gott om tid att hitta sina receivers med passningar eftersom den Offensiva linjen höll tätt och defence lyckade gång på gång stoppa upp Saints anfall. Vi tog bl a hela fyra interceptions och efter det passade inte Saints särskilt mycket mer. Deras tunna trupp slet också hårt på spelarmaterialet och efter halvtid fanns det inte mycket kraft kvar i en del av dem.

WR Ali Taalomi visade fin form med fyra (!) touchdowns på QB Enqvists fina passar och Joakim Holmqvist (Linebacker) fortsätter att storspela på defence. Med denna fina inställning och härliga vilja går vi nu in i sommaruppehållet utan dystra tankar och med längtan till höstsäsongen. Den börjar med ett borta möte mot Skövde Dukes 14/8 för att sedan följas upp med hemmamatch mot Uddevalla den 22/8.

Sverige tog brons i VM i Amerikansk fotboll!

Under sommaren spelades det första VM slutspelet i amerikansk fotboll som någonsin ägt rum. Måhända lite rumphugget efter det att USA dragit sig ur men ändå...... Smaka på det...... VM! För Sveriges del var det länge oklart om man skulle få deltaga men tillslut blev det klart och landslaget laddade upp med ett träningsläger i Stockholm.

Sveriges premiärmatch spelades mot Australien den 27/6 och det slutade med en seger för Sverige, bl a efter två TD:s av Lars Gustafsson och en av Rashid Karlsson (48 yards rush). Statistiken visade att Sverige endast tillät Australien att ta 9 first downs och man tog i genomsnitt 5 yards per spel jämfört med Australiens 3.4 yards. Springspelen var dominerande hos Sverige (41 st. för 251 yards) medan passpelet verkar ha legat nere helt (17 passförsök, 5 completions för 38 yards). Sveriges QB, Håkan Eriksson, valde rätt som satsade på de pålitliga runningbacksen Gustafsson och Karlsson. Australien däremot verkar ha passat mera och fick även en TD på detta sätt.

I den andra omgången ställdes Sverige mot Japan som av många utsetts som finalmotståndare till favoriterna Mexiko och här varierade Sverige mer mellan spring och passpel. Japan tog ledningen i första quartern och gjorde sedan ytterligare en TD i andra och en i tredje innan Sverige kom igång med sitt spel. Underläge med 21-0 alltså i tredje quartern innan mångsysslaren Mattias Hejdesten når Benny Granqvist med en pass. Samme Hejdesten springer lite senare in en ’egen’ TD och helt plötsligt står det 21-14 med en quarter kvar att spela. Tyvärr lyckades Japanerna hålla undan och avgjorde sedan matchen med ett fieldgoal. Starkt jobbat i alla fall an svenskarna att komma ikapp som de gjorde i slutet av matchen. Mattias Hejdesten verkar kunna användas till allt från QB till WR och RB med framgång och kanske satsar man på honom i finalspelet.

Anmärkningsvärt är att Italien, kanske med stöd av hemmapublik osv lyckades slå regerande Europamästarna Finland. Med en förlust även i andra omgången mot Mexico var Finlands chanser till succé borta. Det blev till att spela jumbofinal mot Australien det och det gick inte bättre där. Förlust med 10-7 och en sista plats för Finland. Sverige däremot fick spela om VM-brons mot värdnationen Italien, medan finalen kom att stå mellan Mexico och Japan, precis som väntat.

Sverige mötte Italien senast i EM-slutspelet i Bolzano 1997 och den matchen vann Sverige så även om Italien hade hemmaplan nu med var nog Sverige något av favoriter i bronsmatchen. Förste poänggörare i matchen blev Sveriges kicker Ola Kimrim, som satte ett 22 yds fieldgoal (FG) i första quartern och Sveriges Kaj Dyrvol tog några spel senare emot en 21 yds pass för matchens första TD. 10-0 ledningen växte sedan till 23-6 innan halvtidsvilan men i tredje quartern vaknade Italienarna till liv genom en TD till 26-13 (Sverige hade satt ett FG emellan) men Sverige tog åter tag i matchen i början av fjärde quartern. RB Lars Gustavsson avslutade poänggörandet med sin andra TD för dagen (fjärde i turneringen) och fastställde därmed slutställningen till 38-13. Historiens första VM-medalj i amerikansk fotboll vanns därmed av Sverige. Det är någonting för historieböckerna det. Många spelare i det svenska laget fick beröm efter matchen men bäst genoom hela turneringen måste väl ändå RB Lars Gustavsson ha varit, med fyra TD:s och sammanlagt 571 yards på tre matcher.

Australien slog sedan som sagt var Finland i jumbofinalen och i den stora finalen stal Japan lite överraskande guldet framför snopna Mexikanare, som enligt rapporter från Italien mest har burit sig dumt åt. Matchen slutade 0-0 och gick till övertid där Japanerna kunde avgöra med en 5 yds TD-pass till Nanchi Abe. 6-0 till historiens första världsmästare alltså. Nu kan vi bara hoppas på att fler nationer bjuds in till och ställer upp i nästa års VM-slutspel för det här måste ju varit en bra grej för sporten.

Resultat:

Av: Jonas Nero

Kådden

Internet erbjuder många fördelar och en av dem är att det på de flesta hemsidor finns en gästbok, där man kan skriva in meddelande till allas beskådning. Vi har bestämt oss för att ta och visa Er hur det kan se ut i vår hemsidas gästbok och vi vill samtidigt uppmana Er alla att fortsätta skriva in till den.

Saxat från gästboken

Listorna