Befolkning

Rumänien är ett folkrikt land med en befolkningstäthet på 95 inv/km² 1998 jämfört med det glesbefolkade Sveriges 20 inv/km² samma år.
1998 levde 55% av befolkningen i städer. Huvudstaden Bukarest med sina 2 miljoner inv. 1997 var störst. Andra stora städer är hamnstaden Constanta vid Svarta havet, knappt 347 000 inv. och Iasi i nordöst med lika många invånare.
Majoriteten av invånarna är rumäner men här finns också mer än tjugo andra folkgrupper av vilka ungrarna, zigenarna (romerna) och tyskarna utgör de största grupperna. Ungrarna bor främst i nordväst, i Transsylvanien.
I folkräkningen 1992 angavs antalet zigenare (romer) till 400 000 men troligen är det betydligt fler. Det finns källor som anger två eller tre miljoner zigenare. Zigenarna finns i hela Rumänien och har mycket låg social status.
Före 1989 hade Rumänien en mycket hög befolkningstillväxt men efter 1989 har födelsetalen sjunkit markant och idag räknar man med en negativ naturlig folkökning, dvs det föds färre än det dör 1996 hade man i Rumänien en förväntad livslängd på 69 år och i Sverige kunde man då förväntas leva tills man blev 79 år.

Språk

Rumänska är ett romanskt språk liksom italienska, spanska, franska och portugisiska. Ordförrådet och grammatiken härstammar från latinet. Språket har dessutom fått stora inslag av grekiska och slaviska låneord. Fram till 1800-talet skrevs språket med det kyrilliska alfabetet men sedan 1800-talet skrivs det med latinskt alfabet.

Ekonomi

När Ceausescu störtades var Rumänien ett av Europas fattigaste länder. Industrin var nedsliten, infrastrukturen dåligt utbyggd och man hade stora miljöproblem. Den rumänska ekonomin drabbades hårt av Sovjets fall eftersom Sovjetunionen utgjorde den största handelspartnern man kunde inte längre köpa viktiga råvaror och hade ingen exportmarknad. Lågkonjunkturen i väst och handelsblockaden mot Jugoslavien under kriget gjorde saken än värre. Produktionen inom jordbruk och industri rasade under  90-talet och BNP sjönk i genomsnitt 10% per år.
Reformarbetet har gått trögt, det finns ingen riktig vilja att lämna centralstyrningen av ekonomin och våldsamma protester från bl.a. gruvarbetarna har ytterligare bromsat reformarbetet.
Inför valen 1996 raserades de små framsteg som gjorts genom en expansiv ekonomisk politik och underskottet i handels- och bytesbalansen steg brant och inflationen ökade.
Efter valet, då kommunisterna röstades bort, släpptes priserna i stort sett fria och subventionerna skars ner. Utförsäljningen av statliga företag och nedläggning av olönsamma gruvor och oljeindustrier skulle skyndas på. Till en början gick reformprogrammet bra men försäljningen och nerläggningen av de olönsamma statligt ägda industrierna gick alltför långsamt. Det blev ett stort budgetunderskott. 1997 var ett år med krympande ekonomi, sjunkande BNP, sjunkande löner, sänkt konsumtion och dåligt med investeringar. 1998 och 1999 sjönk BNP ytterligare. Rumänien har en stor utlandsskuld och 1999 var man mycket nära en betalningskris som avvärjdes av bl.a. Världsbanken. Samtidigt ställdes då krav på snabbare omvandlingstakt av näringslivet, krav som är svåra att uppfylla eftersom det leder till stora uppoffringar för befolkningen och därav hårda protester.