|
Varje ord vägdes på guldvåg och de som hade anförvanter utomlands bevakades extra noga. Besökare fick inte tala med ortsbefolkningen utan var hänvisad till att umgås med de personer de fått tillstånd att besöka. I slutet av 1980-talet tycktes Rumänien helt sakna en positiv framtid. Ekonomiskt befann sig landet i ett bottenläge. Investeringar hade försummats till förmån för avbetalning på utlandsskulden. Den ineffektiva petrokemiska industrin slösade med olja samtidigt som jordbruksmaskiner stod stilla i brist på bränsle. Cementen var så dålig att nybyggda hus rasade när de var färdigbyggda. Livsmedel exporterades till priset av ren svält i landet. Sjukhusen saknade utrustning och läkemedel. Endast 20% av flodvattnet var 1989 tjänligt som dricksvatten. Resultatet av den ekonomiska politiken var att Rumänien mot 80-talets slut hade en mycket efterbliven ekonomisk struktur, akuta försörjningsproblem och en spridd småkriminalitet. Rumänien fungerade varken som ekonomiskt system eller civiliserat samhälle.Ceausescu försökte skapa en grund för sin makt genom formliga orgier i personkult av sig själv och hustrun Elena och rumänsk nationalism. Trots strejker i protest mot bristen på energi och livsmedel kunde regimen sitta kvar tack vare Securitate. Kontrollen av medborgarna utvidgades ytterligare och varje kvinna ålades att föda minst fem barn innan preventivmedel eller abort kunde vara ett tänkbart alternativ. Resultatet känner vi allt för väl, 200 000 vanskötta barn på urusla barnhem vid regimens fall.
1989, 20-24 november, höll Ceausescu ett tal på rumänska kommunistpartiets kongress där han avvisade alla tankar på liberalisering. Den 16-17 december demonstrerade tusentals människor i Timisoara för frihet och demokrati. Securitate upplöste demonstrationen med våld. Demonstrationen utlöstes av att den ungerske prästen och medborgarrättskämpen Lásló Tökes greps och fördes bort av polisen och uppgifter spreds att han och hans hustru hade blivit misshandlade. Trots det våldsamma motståndet fortsatte demonstrationerna och den 21 december avbröts Ceausescu när han försökte hålla tal till folket. Securitate öppnade eld och paret Ceausescu flydde. Den 22 december, samma dag som paret Ceausescu greps, ställde sig försvarsmakten på folkets sida. En nationell räddningsfront, bestående främst av framstående kommunistledare som några år tidigare mist ledarens gunst men inte utsatts för några allvarligare repressalier bildade en provisorisk regering. Den 25 december ställdes paret Ceausescu inför en militärdomstol och avrättades efter
Arresteringen av Lázló Tökes var den tändande gnistan för revolutionen i Rumänien men de verkligt djupa orsakerna var att Ceausescu tappat den politiska kontrollen, ungrarnas missnöje och den ideologiförändring som skett i Ungern som sågs som förebild av den ungerska minoriteten, reformpolitiken i Sovjet, kommunistledarnas fall i DDR, Bulgarien och Tjeckoslovakien. Såväl kuppmakarna som en majoritet av rumänerna förstod att ingen skulle komma till Ceausescus undsättning om man försökte störta honom. Efter Ceausescus avrättning bildade Nationella Räddningsfronten en provisorisk regering, president blev Ion Iliescu, en tidigare ledande kommunist som fallit i onåd hos Ceausescu, statsminister blev universitetsläraren Petre Roman. Enpartisystemet avskaffades, systematiseringen av byarna avbröts, förbudet mot aborter upphävdes energipriset sänktes och mat började distribueras till den svältande befolkningen. Nationella Räddningsfronten vann parlamentsvalen 1990. Mycket förblev vid det gamla i Rumänien. De nya ledarna var f.d. kommunister och de reformer man försökt genomföra har mött hårt motstånd.
Religion
Ca 80% av befolkningen tillhörde 1994 den rumänska ortodoxa kyrkan. Den ortodoxa kyrkan spelade en viktig nationell roll på 1800-talet och en självständig, rumänsk ortodox kyrka bildades 1859 genom att man bröt med Konstantinopel. 1885 erkändes den ortodoxa rumänska kyrkan och sedan 1925 har den letts av patriarken i Bukarest.
Någon skilsmässa mellan stat och kyrka som i t.ex. Sovjetunionen blev det inte i Rumänien. Den kyrkliga ledningen var följsam mot politiken och lämnades i fred även om en del präster och troende som var i opposition mot regimen fängslades. Under perioden 1948-68 var kyrkolivet vitalt, det fanns många kloster och en omfattande teologisk utbildning. Under Ceausescus senare år skärptes trycket mot kyrkan och än mer mot de religiösa minoriteterna. Efter Ceausescus fall har kyrkan kämpat för att ta tillbaka sin ledande roll i landet.
Det finns också stora minoriteter av katoliker, lutheraner och reformerta och dessa minoriteter stämmer i stort överens med landets etniska minoriteter.
|
|
