Befälskursen

Den sanna historien om befälskursen 1999.

Söndagen den 17:e oktober var en tung dag. Klockan 14.00 skulle vi näm- ligen mönstra av från den bästa befälskursen i Kryssarklubbens historia, Befälskursen 1999, som är förevigt inbränd i Vita Gaveln. Vi mönstrade på söndagen en vecka innan och på bara några minuter skulle de som varit namn på en rosa lista, bli några av mina bästa vänner.
Söndagen den 10:e, på mönstrings dagen, var vädret soligt och det blåste nästan ingenting. Vi seglade till Källö-Knippla där vi bunkrade diesel, åt mid- dag och övernattade. Det var ordnat så att vi befälsaspiranter (som det så fint hette) lagade maten och diskade. Vår kocka gav bara tips om hur det skulle vara och så var man bara backis en måltid två gånger i veckan istället för en hel dag. Ett ypperligt system enligt mitt tycke.

Gratitude, båtarnas båt.

Under natten började det blåsa upp och på måndag morgon blåste det jätte

mycket och regnade små spik. Vi seglade upp till Djupviks varv och som alla säkert redan vet så var det där Atlantica blev renoverad samma vinter. På vägen dit övade vi oss på att leda sättning olika segel. Vi seglade under Marstrandsbron och då var vi givetvis tvungna att fira toppstången. Just när det var som jobbigast började det ösregna och hagla och alla tyckte synd om tappre Carl-Magnus som satt uppe i toppen utan något vattentätt plagg på sig. Hela den här dagen var vädret väldigt växlande, allt från sol och till tidigare nämnt, hagel. En jätte fin regnbåge såg vi också. Kvällen avslutades med ett mycket ge- mytligt och oerhört intressant besök på Djupviks varv, tack för det långe Mats.

Tisdagen var väldigt lik måndagen. Det blåste mycket och regnade då och då. Hela förmiddagen låg vi kvar på Djupvik och sköt nödraketer och släckte en eld med pulversläckare. Seglade från kaj och där- efter till Tjörnekalv, där färjekarlen inte hade lärt sig att prata i det nya mediet VHF.

Onsdagen fortsatte att vara blåsig, men det hade slutat att regna. Tuffade för motor till Hällevikstrand, vi hade nämligen lektion i liv- räddning underdäck. Plockade upp Fredrik Falkman och Uffe, mannen med den stora mustaschen. Gick därefter ut till havs någon distans från Kärringön, där vi simulerade brand i båten. Vi satte på oss livvästar och började surra allting ombord, för om det skulle komma en helikopter skulle allt löst blåsa överbord. Sjöräddningens Dan Broström kom och spru- tade en massa vatten och därefter ännu mera skum på oss. Vi surrade ihop oss med Dan Broström för att vissa att det går att evakuera personal den vägen.

Några minuter senare kom en banan-helikopter

Mys(tisk) bild.

och två stycken ytbärgare firade ner sig till oss. De tittade lite på fartyget och åkte därefter upp i heli- kopter igen.
Vi blåste upp en räddningsflotte som vi hoppade i. Det kändes som om man satt på en jätte vattensäng, hur häftig känsla som helst. Sjöräddningen fiskade upp oss, där Martin stod vid spakarna och körde oss till Kärringön. Gratitude tuffade dit för egen maskin. På Kärringön fick vi åka i sjöräddningens jetdrivna båt Lars Prytz och plocka upp en befälsaspirant med överlevnadsdräkt ur vattnet, även här stod Martin vid spakarna. På kvällen hade vi Martin och de andra sjöräddningskillarna på besök till middag. Efter middagen gick vi till Pettersons krog och festade loss och erkänn Pia att Martin var ganska gullig.

På torsdagsmorgonen var några gröngölingar möra efter före- gående kvälls festande. Soligt väder och 6-8 m/s, perfekt kutterväder med andra ord. Seglade från kaj för andra gången och satte kursen söder ut mot Marstrand. På vägen skulle vi göra en man-över-bord övning och några elever skulle vara kapten och styrman. Eftersom vi hade lillbåten på släp och inte kunde ha den på släp under övningen, var vi antingen tv- ungna till att ta upp den vilket är väldigt krångligt när man seg- lar eller helt enkelt göra loss lillbåten och segla med den sep- arat. Jag erbjöd mig att segla lillbåten och Marianne och Nina

Emma U, Karin R, Erik, Görel & Mårten.

var också med. Inte för att Gigolo, som lillbåten heter, är en

bra seglare (ta det inte personligt Micke) seglade den ganska bra ändå. Efter att Gratitude gjort ett antal tappra försök att få upp "den nödställde" (som var byggd av lite träbitar och en Ajax flaska), fick de änt- ligen upp den efter bara 7 försök.
Vi seglade genom Marstrand och bärgade klyvaren och focken samtidigt precis utanför linfärjan, gjorde en sväng och bärgade storen och mesan och gjorde en snygg tilläggning.

Fredagen var även den solig. Kallt var det också, faktiskt den första kalla dag- en och blåste så gott som ingenting, vilket var ganska tur det. Seglade ut från kaj som vanligt och genom Albrekts Sundskanal. Hissade och bärgade klyv- aren ett antal gånger. I och med att det inte blåste så mycket passade vi på att leka lite med seglen. Vinden kom akteröver så vi satte jagaren så att för- liket låg längst stormasten och skotet gick för om barbordsvanten och in i mesanbomnocken. Vi kom fram till Nya Varvet runt klockan 17 och det började bli mörkt. Kändes dystert att komma tillbaka, men det var ju fortfarande två da- gar kvar på kursen.

På lördagen var det avriggning och vi väcktes till klassisk musik. Kallt på morg- onen med frost ute, dock var vädret fint.

Ingrid & Oskar.

Till avriggningen kom drygt 100 glada seglare. Det gick ganska fort att rigga av

allting på Gratitude, det som tog längst tid var jobbet i masten som jag och Oskar utförde, inte för att vi var särskilt långsamma utan mer för att det är kallare där och då bara tar längre tid helt enkelt.
På kvällen var det sedvanligt fest, dock utan tema som det annars brukar vara. Vi blivande instruktörer och båsar och våra instruktörer hade ett litet gyckel. Jakob spelade instruktör och slog i en skepps- klocka så som man gör när det är brand larm, alla andra kommer då uppspringande från en spiraltrappa och ställer upp i styrbords och barbordsvakt i underställ och stövlar. Vi räknar in alla och märker att nummer 13 är borta. Han kommer då insnubblande från toaletten med halvt neddragna byxor och toalett- papper släpandes efter sig. Då märker vi att nummer 5 & 6 är borta.

Båsen Janne tar då på sig rökdykarmasken och springer ner för trappan och kommer upp med Emma B & Mårten som har porr ruffs i håret och ett täcke runt sig. Alla tar på oss räddningsvästar och alla agerar livrädda och börjar plötsligt dansa disco till "I will survive". Jakob ropar då ordning och vi börjar dansa balett till klassisk musik istället. Vi dansar runt ett tag och nummer 13 gör allting fel. Vi samlar ihop oss till en "näckros" och nummer 13 ligger inne i ringen och tänder tomtebloss, som skall föreställa nödbloss. Tanken är att han skall ge alla ett tomtebloss och vi skall upplösa näckrosen och gå ner i spagat och Jakob skall ropa: -Stå! Fast på det! Nu gick det inte riktigt som planerat. Vi hade nämligen inte räknat med den värmen som bildas när 20 tomtebloss tänds samtidigt. Nummer 13 bränner handen och det blir ett snyggt brännmärke i trägolvet, några hann få ett tomtebloss så slutet blev ändå som planerat. Annars förflöt kvällen med disco och mingel på sed- vanligt vis. Jag, Mårten och Oskar hade bestämt oss för att gå sist vilket vi också gjorde, för oss slutade kvällen klockan 04.15.

På söndagen var alla förstås väldigt trötta på morgonen när vi väcktes av en morgonpigg Karin Rilby runt klockan 8. Någon huvudvärk hade i alla fall inte jag, jag menar man har väl varit med förr. Åt lite frukost, städade ur Gratitude med dammsugare och plockade bort alla madrasser, kuddar och dynor. Åt lunch, fick våra intyg på att vi klarat kursen och mönstrade av klo- ckan 14.00. Efter en massa kramar, en och annan tår skildes vi åt.

Jakob lagar muffins.

Jag vill ge ett stort tack till:
Vår eminenta kapten Mikael "Micke" Hinnersson som fick säga några saker lite då ibland.
Våra två söta, snabba, säkra och flinka instruktöser Pia Eckerstein och Lotta Ljungman.
Perra för dina suveräna vricknings lektioner, även om jag inte lärde mig denna svåra konst.
Maria för att du gett oss tre så fabulösa båsar.
Lotta Lovén och Nina Romanus för att ni fanns där om vi behövde hjälp i byssan.
Josefina "Jojo" Hinnersson som lärde mig att inte sätta på...
Eric Lincoln, Fredrik Falkman och Uffe, för att ni bara vågade komma ombord.
Långe Mats i Djupvik för det celebra besöket på varvet.
Martin och killarna på Sjöräddningen.
Petter och Calle som satt ihop en sådan suverän besättning.
och sist men inte minst, lille Isak Romanus.

...och för er som jag glömt kan jag bara be om ursäkt, det var aldrig min mening.

Befälsaspiranterna!
Stina, Marianne, Jakob, Emma U, Erik, Emma B, Mårten & Oskar.
Karin P, Karin R, Görel & Ingrid.

Skapad den 26:e januari 2000