Obedience thru suffering (1992)
Alla som gillar blytung metall kan inte missa ett sådant här härligt album.
Grymt mölj från början till slut. Ett underbart sätt att visa omvärlden vilka toner som kan flöda fram utan att vara gitarr-virtouser, men ändå vara fruktansvärt duktiga musiker.

Känner du inte till dom? [j,n]
Gillar du tung rock? [j,n]
Svarar du nej på första, och ja på andra, ska du genast springa iväg till första bästa skivaffär och köpa detta album.

Plattan får 4 perfekta pistolskott.

1. Waiting in silence
2. I despise
3. A breed apart
4. Obedience thru suffering
5. Vacuum
6. 4 Walls
7. Subversion
8. Feeding fear
9. My agony
10. The innocent


Crowbar & live +1 (1993 + 94)
Du blir inte mindre lycklig av att i samma veva flukta in detta album med öronen när du ändå kollar in Obedience thru suffering.

Producent till detta förträffliga trash-album är ingen mindre än Pantera-sångaren Philip Anselmo, därav den tunga slående känslan av, AGONYYYYYY! Mannen som är mästare på detta har fått fram Crowbar till helt oanade höjder av brutal rock'n'roll.

Även här 4 välförtjänta pistolskott

Summa summarum TME (1999)
Kan än idag inte sluta lyssna på dessa skivor.
Varför? Jag älskar tung hård metall från förr, då känslan fortfarande fanns nere på gräsrotsnivå.