Retorikens regelverk

Dessa anteckningar baseras på följande böcker:

· Fem lektioner i retorik av Mikael Persson, SIFU

· Retorik av R. Rydstedt, Studentlitteratur

· Använd huvudet bättre av Tony Buzan

Syftet med dessa anteckningar har varit att ge ett smakprov om retorik. Jag rekommenderar att läsa först M. Perssons bok eftersom den är mer överskådligt för en nybörjare. Rydstedt är betydligt mer utförligt och hänvisar bland annat till olika nutida användningsområden inom retoriken, till exempel Radio och TV.

Talarens uppgifter och resurser ordnas i fem delar. Först skall han komma på vad han skall säga (inventio), och sedan skall han fördela och ordna sina fynd inte bara i rätt ordning utan också med god bedömning av deras argumentationsvärde (dispositio) därefter klä dem i ord som bryder dem (elocutio; formulering) och sedan skall han bevara dem i sitt minne (memoria) och slutligen framföra dem med god värdighet och behag (actio; framförande).

De komponenter i retoriken som är viktigast ur inventionssynpunkt kan delas upp i två grupper efter om de i första hand är inriktade på budskapet eller talets innehåll. Den budskapsorienterade gruppen innehåller lärorna om genre, status och frågan. Kärnan i den innehållsorienterad gruppen är talets delar med en utbrodering an den typ som skisseras ovan. Talets delar kan sammanfattas med en grovindelning i exordium, introduktion, argumentation och peroration.

De två faktorer som avgör argumentets vikt är deras hållbarhet och relevans. Vad hållbarhet innebär varierar med typen av sats. En sats med deskriptiv funktion ger antingen en sann eller falsk beskrivning av ett sakförhållande. För hållbarhet hos deskriptiva satser är det normalt tillräckligt med skalan säkert, sannolikt, möjligt, omöjligt. Relevansen säger hur mycket argumentet har med saken att göra om det visar sig vara fullkomligt hållbart. Om både hållbarhet och relevans är bra är argumentet tungt vägande om båda är svaga är det lättviktigt.

Disposition: Se under avdelningen Retoriska systemets huvudkomponenter. Disposition är beroende av typen av tal, men har dock ett antal gemensamma drag.

Formuleringen har två delar: Talets dygder och stil. Talet har fyra dygder: renhet, klarhet, smyckning och anpassning. Stilen har tre grundtyper: kraftfull, måttfull och enkel.

Lär in avsnittet. Normalmetoden för själva textinlärningen är den enklast tänkbara. Börja med att framföra den första frasen i det första stycket efter manuset. Försök framföra den utan manus. Om det gick bra framför du den utan manus ett par gånger så att den sitter där. Om det inte gick bra får du börja från början. Sedan lägger du till en fras och framför de första två fraserna gång på gång till dess att de sitter där o.s.v.

När du sedan kan framföra hela stycket fritt, framför du det en extra gång för att bekräfta att det har fastnat. Sedan upprepar du samma procedur för stycke efter stycke tills dess att du har arbetat dig igenom hela avsnittet i ett svep och upprepar det till dess att du känner att orden kommer som fritt ur hjärtat på dig..

Om du vill kan du låta textinlärningen flyta ihop med djupbearbetningen genom att du avrundar djuparbetningen av ett stycke med att du lär in det. Ett annat alternativ är att lära in ordalydelsen först och djuparbeta texten sedan. Det fungerar bättre för vissa personer.

Lär in talet. Ett annat sätt att memorera är att använda vissa nyckelord vilka kan länkas till varandra. Det går utmärkt att kombinera normalmetoden med att använda nyckelord som stöd för minnet. Ett tredje utmärkt metod är att använda mind-map som övergripande metod. Mind-map är en grafisk metod att göra sin disposition synlig, övergripande och lättfattlig. Det bör utpekas att Tony Buzan utvecklade sitt system ur retorikens och minneslärans metoder som inspirationskälla, men gav dem ett grafiskt presentation.

Det retoriska systemets huvudkomponenter

Invention med avseende på budskap

· genre: juridiska, deliberativa, och demonstrativa tal

· status: sökformler för att precisera kärnpunkten

· frågan: finit/infinit, komplexitet med avseende på innehåll

· talets delar: exordium, introduktion, argumentation, peroration

· platser: sökformler för att hitta bevis m.m.

· bevistyper: konstfulla, konstlösa disposition

· indelningar: två- och tredelning

· ordningar: konstfulla, konstlösa ordningar formulering

· talets dygder: renhet, klarhet, smyckning, anpassning

· stil: kraftfull, måttfull, enkel memorering

· konstlöst minne: minnet utan stöd av minnesteknik

· konstfullt minne: saker på platser framförande

· kroppen: utseende, gester

· rösten: kvantitet, kvalitet

disposition

· indelningar: två- och tredelning

· ordningar: konstfulla, konstlösa ordningar

formulering

· talets dygder: renhet, klarhet, smyckning, anpassning

· stil: kraftfull, måttfull, enkel

memorering

·konstlöst minne: minnet utan stöd av minnesteknik

· konstfullt minne: saker på platser

framförande

· kroppen: utseende, gester

· rösten: kvantitet, kvalitet

Talets huvuddelar

Talet byggs normal upp som en stegring: början är avspänd och behaglig, mitten saklig och undervisande; slutet en känslomässig höjdpunkt. Ibland tar man i lite extra i början för att få kontakt.

Talets exordium

Exordiet skall väcka uppmärksamhet, välvilja och läraktighet. Ett normalt exordium kallas proemium, ett tillkrånglat insinuation. Nyckelord är personlig ton, etos, behagande.

Talets introduktion Introduktionens möjliga delar är: narrationen, en kort, klar och sannolik sammanfattning av bakgrunden; propositionen, en sammanfattning av talets tes; partitionen, en sammanfattning av talets indelning. Nyckelord är saklig ton, etos, logos och undervisande.

Talets argumentation

Argumentationen klyvs i: probationen, en del där förargumenten framhävs; refutationen, en del där motargumenten oskadliggörs. Nyckelord är saklig ton, logos och undervisande. Slutet är känslosammare.

Talets peroration

Perorationen byggs upp av: rekapitulationen, en sammanfattning av det talaren vill skall fastna; amplifikationen, en del där känsloläget förstärks kraftigt, typiskt genom indignation över motsidan; kommiseration, en del där medlidande eller andra känslor inför den egna sidan befästs. Nyckelord är känslosam ton, patos och känslorörande. Variationer Grundmönster kan varieras i det oändliga genom att delar stryks, läggs till, kastas om eller byts ut. Två viktiga variationsmöjligheter är avvikelser från ämnet och uppmjukningar av skarvar.